Kost & Kropp

I Värmlands Folkblad berättar Annika N. Lindqvist (frilansjournalist med tjugofyra års erfarenhet av värmländsk kommun- och landstingspolitik) om sitt eget företagande, företagandet hos kvinnor i allmänhet samt näringsminister Maud Olofssons satsning på kvinnligt företagande i synnerhet:

Jag har enskild firma, den enklaste företagsformen. Därför får jag inte dra av för friskvård, i det här fallet avgiften på det gym där jag efter en flera år lång startsträcka äntligen har börjat träna. Om jag hade varit anställd av någon annan hade min arbetsgivare fått dra av utgiften för mitt gymkort. Faktiskt hade jag själv fått göra det också om jag hade drivit aktiebolag, för då hade jag varit anställd av bolaget.

- En himla dum regel. Man kan bara hoppas på en förändring, sa den vänlige tjänstemannen på skatteverket som förklarade regelverket för mig.

Fler kvinnor än män driver sina företag som enskilda firmor. Kunde du inte börja satsningen på företagarkvinnor med att jämställa oss med andra som jobbar och låta oss dra av för friskvård, Maud Olofsson?

Kanske kunde vi rent av få det i julklapp, Maud?

I ett inlägg på DN Debatt 12 december presenterar ordförandena för Vårdförbundet, Läkarförbundet och Tandläkarförbundet  en undersökning som visar att svenska barns ohälsosamma livsstil grundläggs hemma:

Åtta av tio föräldrar anser att ungas ökande konsumtion av sötsaker beror på att dagens föräldrar i alltför hög utsträckning låter barnen själva bestämma vad de ska äta och dricka. En lika stor majoritet av föräldrarna vill förbjuda läsk och godis i skolan. Många föräldrar frånsäger sig alltså sin auktoritet som vuxna.

En färsk undersökning som Vårdförbundet, Läkarförbundet och Tandläkarförbundet låtit genomföra visar att föräldrar behöver bättre information om näringslära och hälsosam kost för sina barn.

Vi uppmanar nu Sveriges nya rege­ring att ta ett samlat ansvar för barns hälsa och satsa på en bred och samordnad information om kost och fysisk aktivitet.

Martin Jönsson, som hos SvD bloggar om reklam och medier, skriver:

Debatten kring skräpmatsreklamen har varit intensiv under lång tid, men nu har den brittiska mediemyndigheten Ofcom meddelat vad som ska gälla: ett totalt förbud för reklam om skräpmat på alla barnkanaler och före och efter alla barnprogram.

Det är en ännu hårdare linje än vad som först signalerades. Genom att definiera barnprogram som “alla program som har en mer än genomsnittlig publikandel under 16 år”, oavsett när de sänds på dygnet, är det en väldigt stor del av tv-utbudet som omfattas.

Resumé har mer om följderna för ett par “svenska” kanaler:

Produkterna som man inte får göra reklam för är de som innehåller mycket salt, fett och socker. Förbudet gäller inte bara engelska kanaler som sänder över England utan även internationella kanaler som sänder från England. Det vill säga både Kanal 5 och TV3 skulle omfattas av de nya reglerna som kan träda i kraft redan i januari.

Inför starten av ett försök i Duvbo informerar Sundbybergs Stad om Vandrande skolbuss:

Sedan tre år tillbaka pågår projektet “Gå och cykla till skolan” i Stockholms län för att få fler barn att gå eller cykla till skolan. Piggare barn, mer rörelse, mindre stress på morgonen och mer kontakt med barnens kompisar och deras föräldrar. Det är några av effekterna man uppnått där man startat så kallade Vandrande skolbuss - som är precis vad det låter – flera familjer i bostadsområdet turas om att följa sina egna och andras barn till skolan.

Fördelar med att gå och cykla till skolan t ex genom att starta en vandrande eller cyklande skolbuss:

• Människan är gjord för att röra sig
• Vanor grundläggs tidigt
• Frisk luft på morgonen ger piggare barn
• Skjutsande föräldrar skapar trafikfaror på skolvägen och vid skolorna
• Minskat skjutsande ger mindre växthusgaser och bättre luft
• Man spar pengar genom att använda bilen mindre

Stockholms Stads webbplats har en 11 minuter lång film (24 MB, QuickTime-format) som berättar om projektet.

Statens folkhälsoinstitut kommunicerar i ett pressmeddelande ut att Gunnar Ågren startar en blogg på institutets hemsida:

Syftet med Gunnar Ågrens blogg är att kommentera aktuella folkhälsofrågor. Han vill också sprida kännedom om nya fakta som kommer fram i institutets verksamhet, men också i den internationella folkhälsodiskussionen.

- Folkhälsa är ett brännbart ämne och det kommer varje dag in många frågor till institutet. Bloggen är en möjlighet att ge snabba svar eller kommentarer, säger Gunnar Ågren.

Apropå debatten om fettskatt som med jämna mellanrum blossar upp: DN publicerade igår en undersökning som visar att fyra av tio svenskar är för att höja momsen på “godis, chips och liknande varor”. Jag är inte säker på om de själva vet vad de vill med undersökningen. Frågorna de ställt är:

“Tycker du att momsen på mat skall sänkas?”

“Tycker du att onyttig mat ska beskattas högre än nyttig mat?”

“Tycker du att momsen på godis, chips och liknande varor skall höjas?”

För det första är det helt skilda frågor, där den första överhuvudtaget inte handlar om mat och hälsa, den andra om skild momssättning på “nyttig” respektive “onyttig” mat, och den tredje om något som närmast kan liknas punktbeskattning på “onyttiga” varor. Tyvärr tar man ingenstans i artikeln upp hur gränsdragningen mellan “nyttig” mat och “onyttig” mat skall göras. Man har inte heller gjort någon annan gränsdragning i frågeställningen än det insinuanta “godis, chips och liknande varor” Är en Snickers onyttigare än en powerbar från Multipower?

Formuleringen “godis, chips och liknande varor” är också intressant. Vad innebär “liknande”? Skall beskattningen ske efter hur mycket fett eller socker något innehåller? Det skulle straffa valnötter hårdare än chips, och lax skulle straffas ut till förmån för hoki och annan mager fisk. Sockerinnehåll skulle straffa ut återhämtningsdrinkar som Gainomax hårdare än läsk, eftersom den förstnämnda innehåller mer socker. På det hela taget är frågan godtycklig och populistisk. Nyhetsvärdet är tydligen att fler svenskar blivit medvetna om att fetman är ett problem. Också det är en icke-nyhet med tanke på vilket fokus det varit på fetma och övervikt i nyheterna de senaste åren.

Jag har tidigare skrivit att jag inte tror på fettskatt, och just gränsdragningarna är det viktigaste argumentet. Det som skulle kunna fungera är att sänka momsen på frukt, grönsaker och andra nyttiga basvaror för att stimulera folk att köpa dem. Det är också lättare att definiera några få grupper av varor som “nyttiga” och därmed moms-subventionerade än att avgöra vad som är “onyttigt”.

Att priset inte är ett speciellt stort problem visas inte minst av de enorma påslag som till exempel biograferna gör och ändå lyckas sälja massor med godis, popcorn och läsk.

När vi pratar skatt får vi inte bara hänga upp oss på “energi in”, vi behöver också diskutera “energi ut”. Det är lite galet att man idag kan få göra bruttolöneavdrag för att köpa en dator, medan friskvård och motion bara får dras på nettolön. Att stimulera rörelse är ur ett folkhälsoperspektiv minst lika viktigt som att stimulera nyttigt ätande.

Läs hela artikeln hos DN

Andra bloggar om: fettskatt, mediekritik, fetma, övervikt, momspolitik

En amerikansk forskare föreslår alla västvärldens regeringar att fundera över en särskild skatt på fett, för att få ner konsumtionen, skriver DinaPengar.se.

Det står inte vad Barry Popkin, som forskaren heter, är forskare i, men han borde vara medveten om att expertisen inte är helt enig om det där med fettets betydelse för fetman. Jag tror att skattelättnader på frukt och grönsaker är att föredra framför skattehöjningar på feta eller energitäta varor, men mest av allt behövs utbildning och information. Så länge det finns underlag för såna här bantarbluffar är det uppenbarligen för dåligt med kunskap om hur man ska äta. Dessutom handlar det inte enbart om att begränsa energin in, det gäller lika mycket att öka energin ut. Matindustrin har såklart också ett stort ansvar.

Andra bloggar om: fettskatt, matpolitik, övervikt

IRS, som skattemyndigheten i USA kallas, tillåter numera avdrag för kostnader i samband med viktförlust. Om man av en läkare klassas som “fet” (BMI över 30) eller får rådet att gå ner i vikt för att komma tillrätta med till exempel högt blodtryck får man göra vissa avdrag i deklarationen. I det senare fallet räcker det med övervikt, alltså ett BMI på över 25.

Medlemsavgifter i viktminskningsklubbar, som Viktväktarna och i vissa fall även gymkort är exempel på vad amerikaner numera får dra av.

USA har ett annat skattesystem än vi har här i Sverige, och det har sedan tidigare varit avdragsgillt med behandlingar för vissa sjukdomar. Det IRS har gjort är att de har klassat fetma som en sjukdom i sig, och inkluderat behandling av följdsjukdomar till övervikt i avdragsgilla behandlingskostnader.

Frågan är om det här är ett steg mot något som varit på tapeten till och från: skatt på fet mat? Det skulle onekligen skapa våldsam debatt i USA.

Lose Weight, Fatten Your Wallet

Under Vänsterpartiets pågående kongress har flera motioner som rör friskvård och idrott lagts fram. Förutom den jag skrivit om tidigare, där Vänsterpartiet i Göteborg vill förbjuda privatägda friskvårdsanläggningar, har följande motioner lagts:

I “Sänk skatten för dem som motionerar” yrkar motionären på just det: att medborgare som regelbundet motionerar skall få en skattesänkning. En arbetsgrupp skall ges i uppdrag att utreda hur en sådan skattesänkning skulle kunna se ut, samt hur detta skall kontrolleras. En sådan kontroll skulle vara svår, vilket också partistyrelsen påpekar i sitt svar. De yrkar på avslag, dels med motiveringen att det “skulle i praktiken vara detsamma som att införa en skattehöjning för de som inte motionerar”. Jag förstår inte riktigt logiken här. Skulle man införa en sådan här skattelättnad för dem som motionerar så skulle de övriga ha samma skatt både före och efter införandet av ett sådant här förslag. Att det skulle bli en höjning relativt dem som motionerar stämmer, men i praktiken är skatten oförändrad.

Nästa motion som rör friskvård är “Bättre folkhälsa ger stora samhällsvinster”. Växjöavdelningen yrkar att partiet skall driva på nationella folkhälsokampanjer i syftet att minska kostnaderna för sjukdomar och sjukvård relaterad till alkoholkonsumtion samt övervikt och fetma. Partistyrelsen tycker att man redan idag gör det, och anser således motionen som besvarad.

En enskild individ motionerar om att kultur skall ingå i begreppet friskvård i motionen “Kultur är Friskvård!” (notera utropstecknet). Sfärerna “kultur” och “friskvård” har onekligen beröringspunkter, till exempel dans. Att tvinga ihop dessa sfärer skulle vara att göra både friskvården och kulturen en otjänst. Partistyrelsen yrkar också mycket riktigt på avslag.

Sista motionen rör idrott. “Proffsboxning” yrkar på att Vänsterpartiet skall arbeta för att förbudet mot proffsboxning avskaffas. Motionen är skriven av en enskild individ, och distriktsavdelningen tar avstånd från den. Även partistyrelsen yrkar på avslag, dock utan att ange några andra skäl än tidigare beslut. Dubbelmoralen idag är ju att boxning är tillåten som idrott, men det är inte tillåtet att få betalt för att utöva det.

Vänsterpartiet i Göteborg vill införa kommunalt monopol på att driva friskvårdsanläggningar. Under Vänsterpartiets kongress har en motion med denna innebörd lagts fram. I motionen beskriver man hur efterfrågan på friskvård under 80-talet drivit fram en privat marknad. De entreprenörer som startat friskvårdsanläggningar tjänar enligt motionen pengar på “vår osäkerhet och vårt behov av att vara sunda”. Detta ska ha skapat “ångest hos den som inte hade resurser att avvara för att köpa sig frisk”.

Det intressanta är att man inte motionerar för att öka motionsmöjligheterna i kommunal regi. Man ska istället förbjuda kommersiella anläggningar, och sedan låta kommunen stå för friskvård istället. Föreningsverksamhet som Friskis & Svettis verkar gynnas ytterligare av motionen, då Göteborgsavdelningen skriver att “[e]tt första steg kanske skall vara att stimulera de gemensamma lösningar som föreningslivet erbjuder”.

Partistyrelsen föreslår inte att avslå motionen, utan att den skall anses besvarad. Dock undviker Vänsterparitets styrelse att avfärda det skandalösa förslaget att ta kål på en hel kommersiell bransch och införa monopol, som om det i sig vore en fullt tänkbar sak att göra. Det skrämmer mig mer än motionen, då Vänsterpartiet trots allt är ett samarbetsparti till det idag styrande partiet i Sverige.

Den här motionen handlar inte om att öka det svenska folket aktivitetsnivå och därmed höja folkhälsan. Då hade man inte motionerat för att döda en bransch som, trots ojuste konkurrens från Friskis & Svettis, lyckats överleva och aktiverar hundratusentals svenskar. Det här handlar om okunskap och en avog iställning till entreprenörer som “tjänar pengar”.

Göteborgs-Posten
Läs hela motionen, inklusive partistyrelsens svar