Kost & Kropp

Sista söndagen i oktober är det omställning till normaltid (eller vintertid, som det också kallas) och den extra timmen med sovmorgon var välkommen. Nu skulle vi visserligen inte börja förrän 11.00, så sovmorgonen fanns där ändå, men jag behövde lite tid på mig att träna. Därför satt jag redan kvart över nio på bussen till gymmet och var på plats lagom till att de öppnade.

Det är då jag upptäcker att jag har musiken med mig i min iPod, men jag har koreografihäfte, dvd-skiva och cd hemma. Det hade inte varit något problem om jag inte samtidigt blivit förvirrad när det gällde antalet åttor med steptouch i början. Fyra är för lite, men åtta är för mycket. Ska man verkligen bryta ett block i mitten? Jag har också problem med att få armarna att sitta med höftrullningarna, men i övrigt känns det rätt okej. När de andra deltagarna kommer har de med sig både dvd och koreografihäfte, så jag hinner slänga ett sista öga på Gandalf när han kör igenom spåret innan vi går in i salen för sista dagens utbildning.

Det första vi gör är värmer upp med ett hederligt “soul train”. Två led med deltagare bildar en gång genom vilken man dansar ner en och en. Eftersom det är sista dagen kör Åsa också en frågesport, där vi får svara på frågor om Bodyjam, Les Mills och dans. Jag och Rebecka som är på lag gör bra ifrån oss, efter alla frågor står det 3 - 3 mellan vårt lag och ett annat. Utslagsfrågan, “Vilken är den kändaste repliken från Dirty Dancing?” tar Rebecka utan att blinka (”Nobody puts baby in a corner”). Efter leken är det allvar: vi pratar om hur man skapar den där magiska känslan i passet som gör att deltagarna glömmer tid och rum. Vi tränar på visuella och audiella cues, och vi kör såklart igenom passet.

Eftersom uppvärmningslåten körs med hela gruppen står jag alltså på scen med hela gruppen framför mig. Trots att jag kan koreografin, trots att jag instruerat i över tre år, så är jag sagolikt nervös. Koreografin satt som den skulle, det är allt jag vet när jag kliver av scen. I övrigt vet jag bara en sak: nu kan jag slappna av och njuta av resten av passet.

När vi kör den gemensamma återkopplingen och tittar på vår sista video håller jag på och somnar. Klockan är efter två när vi tar en sen lunch, och jag känner mig smått komatos när jag går upp för att duscha och byta om innan maten. Restaurangen som ligger granne med oss, Madonna, är inget höjdarställe, men alla som inte har mat med sig är för trötta för att gå in till Täby Centrum.

Under sista teoripasset pratar vi om musik och känsla i olika spår. Hur känns Turnin’ me on jämfört med Rompe? Hur skiljer sig kroppspråk, mimik och instruerande i dessa två jämfört med i Ran Kan Kan? Vi hinner precis gå igenom samtliga låtar innan vi måste lämna plats i salen för aerobic-passet som börjar 16.30. Kursen börjar närma sig sitt slut, men precis som med alla andra av Les Mills grundutbildningar innehåller Bodyjam en “challenge”. Där Bodypump och Bodycombat handlar om styrka och mjölksyra ligger utmaningen i en Bodyjam Challenge i dans. Vi delas in i två grupper som ska dansa mot varandra, i det som kallas för “battle”. Vi får tjugofem minuter på oss att koreografera ihop fyra åttor som ska dissa motståndargänget och visa hur duktiga vi är. Under tiden sätter sig Åsa och skriver våra utvärderingar.

Battlandet går bra. Ska jag vara helt ärlig så tycker jag nog att våra motståndare var snäppet vassare än vad vi var, men huvudsaken är att man kan släppa loss och ha kul. Och det kan vi.

En grundutbildning i ett Les Mills-program kan sluta med tre betyg: “On hold”, “Clear to shadow” och “Pass”. “Pass” innebär att man är klar att börja instruera nästa dag om man så vill. “Clear to shadow” innebär att det är några saker som behöver tränas in innan man är redo. Det gör man genom att skugga en annan instruktör, alltså så på scen/framför deltagarna precis som om man själv vore instruktör, men man instruerar inte. “On hold” innebär att det finns lite mer att jobba på. Kanske är det någon stil som inte riktigt sitter. Det var resultatet jag fick av min grundutbildning i februari. Nu när jag satt soffhörnan vid receptionen och pratade med några andra av deltagarna var min hjärna bara halvhjärtat med i diskussionen. Mycket av tankarna gick till förra utbildningen och till helgens bravader. Kändes det annorlunda? Hade jag verkligen utvecklats tillräckligt? Det är svårt att titta objektivt på sig själv, och ju mer man tittar desto svårare blir det. Vi hade spenderat hela helgen framför speglarna, och jag visste varken ut eller in. Trötthet i kombination med lågt blodsocker gjorde det hela än mer komplicerat, och jag var övertygad om att jag skulle få “on hold” igen. Inte för att det skulle stoppa mig, för även om jag just nu inte kunde se det själv så hade ju andra sagt att det såg helt annorlunda ut när jag rörde mig nu. Kanske, kanske skulle jag få “clear to shadow”. Hoppas!

Åsa drog inte ut på det när jag satte mig ner framför henne. Hon sköt över min utvärdering och sa “Grattis, Micke, du är redo att börja köra”. Jag tittade ner på utvärderingsformuläret där “Pass” var inringat. Jag kan lugnt säga att det är ett av de bästa ögonblicken i mitt liv som gruppträningsinstruktör. Jag har gått tre andra grundutbildningar i Les Mills-program, jag har gått styrkeinstruktörs- och PT-kurserna, jag har gått grundutbildning och masterutbildning i aerobic, men det här slog varenda av de ögonblicken. Alla andra utbildningar hade varit jobbiga, men den här hade jag fått kämpa extra hårt för.

Också mina kolleger på nJoy förstod hur stort det här var för mig. Nästa dag när jag kom till anläggningen för att köra mitt Bodystep-pass väntade mig en present:

Hörni, vi ses ute på dansgolvet!

Andra bloggar om: bodyjam, les mills, gruppträning, friskvård

När jag klev av bussen den strålande soliga lördagmorgonen kände jag definitivt att jag använt gamla muskler på nya sätt. Framförallt i korsryggen och i nacken, efter alla höftrullningar och snakes. Men det var en skön träningsvärk, och jag kände mig laddad. Koreografin satt som den skulle, nu gällde det bara att mjuka upp kroppen och väcka hjärnan.

En Red Kick senare stod jag ytterst i det led vi blivit ombedda att göra och kollade på när de andra deltagarna en och en gjorde en dansrörelse tillsammans med ett ljud som passade till den. Just inslagen av lek är något av ett signum för Les Mills grundutbildningar, och leken är både avkopplande, energiskapande och understryker de allvarliga bitarna på ett bra sätt.

Vi var nitton deltagare, vilket innebar att två elever delade på samma spår i de flesta fall. Efter uppvärmningen delades gruppen upp i två mindre diton, och man instruerade parallellt med sin spår-kollega i varsin ände av salen. Och det var nu höger-vänster-kaoset infann sig. Som deltagare gör man stegen på höger fot, medan man som instruktör instruerar på vänster. Förvirringen uppstär när man ska fortsätta bygga på något som någon annan påbörjat. Man har repeterat in steget på höger fot och ska sedan snabbt ställa om sig till vänster. I mitt fall är redan två åttor utlärda, och självklart gör jag dessa steg åt fel håll (på höger fot) första gången. Koreografin satt dock verkligen som den skulle, deltagarna var glada och efter första missödet flöt det på rätt bra.

När vi efter passet tittar på videon och lyssnar på Åsas feedback till oss är jag glad att jag är van att se mig själv på video. Att se sig själv filmad är som dubbelspeglingseffekten eller som att höra sin röst inspelad - något som kan vara rätt traumatiskt under fel omständigheter, och något som tar lite tid att vänja sig vid. Åsa ger mig beröm för att koreografin sitter och för lugnet i spår 10, och jag får lite bakläxa på utförandet av några rörelser.

Vi ska köra passet igen under eftermiddagen, med filmning och individuell återkoppling, men först är det lunch och ett teoriblock. Vi går igenom ytterligare hörnstenar, till exempel diskuterar vi hur man kan göra för att skapa kontakt mellan oss och deltagarna och mellan deltagarna och musiken. Det är intressant att lyssna på de olika infallsvinklarna man får när tjugo personer mer olika erfarenheter tittar på samma problem. Jag är glad att lunchen bestått av en sushi i Täby Centrum och inte en pizza från grannrestaurangen, eftersom jag skulle ha legat i grav paltkoma med så mycket mat i magen.

Innan det är dags för andra passet för dagen laddar vi med att ställa oss i en ring och ge varandra massage. Det är otroligt avkopplande trots att det bara rör sig om någon minut, och dessutom höjer det team-känslan bland oss deltagare.

Sen är det dags.

Det är lika roligt den här gången, och nu lyckas jag hålla mig på rätt fot och åt rätt håll hela tiden. Jag känner mig rätt nöjd när vi går upp till föreläsningssalen för att kolla på videon medan Åsa börjar ge individuell feedback till några av instruktörerna, men när jag ser mig själv på videon undrar jag vad jag egentligen höll på med. I vissa av stegen ser jag ut som en hösäck.

Nedbruten av trötthet, träning och för lite näringsintag under dagen kan jag inte tänka varken klart eller positivt när jag är på väg hemåt. Det känns som om jag inte riktigt fixar det här, och jag undrar om jag verkligen ska instruera Bodyjam. Jag har aldrig köpt när någon säger att “det inte är min grej”, det handlar om vad man vill göra, och vad man prioriterar och inte om något slags medfödd talang. Men just nu undrar jag om jag inte har fel. Jag kanske ska släppa det här och bara vara deltagare?

Vi har alla fått en ny låt att instruera till dagen därpå. Jag har fått uppvärmingslåten som innehåller en annan sak som är min utmaning: isoleringar, framförallt bröstkorgsisoleringar. Att göra isoleringar är en sak, att göra dem mjuka, till dans en annan.

Humöret åker upp ett par snäpp efter middagen, och jag kollar igenom mitt spår på dvd:n och tränar på isoleringarna. Jag ska klara det!

Andra bloggar om: bodyjam, les mills, gruppträning, friskvård

När jag klev av bussen strax innan åtta i morse tänkte jag att sist jag var på gymmet vid den här tiden jobbade jag här. Nu var det lite annorlunda, Bodyjamutbildningen skulle hållas på min hemanläggning och jag skulle vara med. Jag har tidigare skrivit om mina höstplaner, där just Bodyjam-licensen är ett av målen.

Egentligen behöver jag inte gå den här utbildningen. Jag hade lika gärna kunnat filma två låtar från en release och skicka in dem. Och jag flyttar bak min egen deadline med över en månad - egentligen hade jag tänkt ge dansklasserna på Danscenter en månad till innan jag tog steget. Samtidigt är en utbildning ett utmärkt tillfälle att bli coachad, så när jag fick frågan tänkte jag “Jag kör”.

Så därför stod jag på scen och försökte imitera Damon Frost klockan strax efter åtta en fredagmorgon i en gruppträningssal på nJoy i Täby. Meningen var att vi skulle presentera oss genom att imitera en skådis, dansare eller annan känd person som inspirerar oss, och Damon inspirerar mig både som dansare och som lärare. Åsa Fornander, nyss hemkommen från fem veckors dansande i New York och sprudlande av energi och glädje, plockade Damon rätt snabbt (jag tror inte imitationen var lika bra som ledtråden, att det handlade om en tidigare medlem i BouncE).

När presentationerna var klara bar det av. Vi körde igenom Bodyjam 38, som skilde sig ganska mycket från 36 som vi körde under min tidigare utbildning. Första delen, inspirerad av dansstilar som salsa och merengue, var inte så svår. Desto mer utmanande var istället del två, som innehåller element av modern dans i en jazzfunkig förpackning. Som alltid var det svårt att inte ryckas med och köra fullt ut redan under första passet, trots att jag visste hur mycket mer fysisk aktivitet som väntade under dagen. En sak som är knepig med utbildningar där instruktören kör spegelvänt är att man som deltagare kör passet på höger fot, medan man ska instruera på vänster. Det är en utmaning i sig. Men mer om det imorgon, när förvirringen satt in på allvar.

Efter rast med ombyte och energipåfyllning väntade en teorigenomgång: de fem hörnstenarna, som är desamma för samtliga Les Mills-pass, och elementen som är specifika för Bodyjam. Sedan var det plötsligt lunch, och eftermiddagen bestod i princip bara av fysisk aktivitet. Åsa gick igenom stegen i varje låt utan musik, och sedan körde vi låten med musik till för att känna på den. Den här gången körde vi på vänster fot, vilket var skönt. Den här genomgången var ovärderlig. Helt plötsligt klarnade stegen och det var mycket lättare att genomföra dem. Inte ens den dubbla snurren på en cha cha-takt utgjorde något större problem efter det här.

Alla instruktörer har fått varsin låt, eller i vissa fall två där låtarna är korta, och dessa ska vi instruera imorgon. Genomgången av passet på det här sättet tog tillsammans med några korta raster och en frågestund nästan tre timmar - men klockan 15.00 var vi klara med dag ett. Nu återstod bara att öva in koreografin till den låt jag blivit tilldelad.

Rättning: de låtar jag blivit tilldelad. Eftersom låt tio är så kort, fick jag låt elva också. Man kan lugnt säga att det här är den värsta, eller bästa, delen jag kunde fått. Låt tio är mer modern dans än något annat, och kombinationen i låt elva innehåller den för mig största utmaningen i den här koreografin. I kombinationen gör man två knälyft samtidigt som armarna gör en cirkel ovanför huvudet, därefter följer en snabb vändning och en “snake”, en vågformad rörelse i överkroppen, nästan som om man duckade sidledes under ett hinder. Att teoretiskt lära mig koreografin tog tio minuter, men utförandet var värre. Efter en timmes nötande gick jag och stretchade igenom kroppen som definitivt protesterade mindre efteråt, men den kändes fortfarande tung och genomtrött.

Om du funderar på att gå en Les Mills-utbildning ska du inte planera något de kvällar utbildningen går. Dels för att du kommer vara för trött för att orka göra något, och dels för att det är en utmaning att plugga in och förbereda utlärningen inför nästa dag.

Jag orkade knappt slänga in kläderna i tvättmaskinen innan jag däckade i soffan med middag. Jag passade på att kolla på Land of the Dead, en zombierulle, och tänkte att grillad kyckling inte är rätt sak att äta när man ser zombies äta människor levande. Stärkt av stretchen kollade jag igenom mina spår på dvd:n och upptäckte att det är några detaljer jag behövde korrigera. Men eftersom kroppen hotar att lämna mig om jag rör på mig mer ikväll får jag ta det imorgon bitti istället.

Andra bloggar om: bodyjam, les mills, gruppträning, friskvård

« onsdag

Jag har många gånger fått frågan hur jag hinner träna dans, instruera pass, jobba heltid, blogga och samtidigt ha något slags fritid. Allt går bara man är effektiv, säger jag. Så här kan en torsdag se ut för mig.

06.40 Väckarklockan ringer. Jag snoozar. Det känns att jag gick och la mig sent igår. Tur att jag inte får några som helst biverkningar av insomningstabletterna. Måste komma ihåg att prata med doktorn om fler, jag gjorde slut på den sista igår.

07.14 Jag flyger upp när jag inser hur länge jag legat och snoozat. Frukost, rågflingegröt med cashewnötter och lättmjölk, macka med ost och skinka, ett halvt paket minikeso och ett glas juice. Jag har slut på Mitt Val Sport, jag måste komma ihåg att handla det.

08.25 På jobbet. Det är klart skönare att åka en senare buss, 178:an som går 07.31 är oftast knökfull. En kopp kaffe och jag är igång.

10.14 Jag är hungrig som en varg. 45 minuter kvar till lunch, och jag undrar hur jag ska överleva.

11.12 Nånstans förträngde jag hungern, men nu är den tillbaka och har hela släkten med sig. Jag kollar på matsedeln: det bästa restaurangen kan erbjuda idag är panerad fisk. Jag grundar med en proteinshake eftersom panerad fisk tenderar att vara mycket panering och lite fisk. Som tur är kan man ta kokt potatis till, och dressingen serveras vid sidan av.

14.02 Jag jobbade hemma i måndags och tisdags och saknade verkligen mitt gröna te, som stod på jobbet. Nu njuter jag av en kopp samtidigt som jag skickar mail till evenemangdeltagare.

15.45 Mellanmål. Ikväll blir det hård träning, så det gäller att grunda ordentligt. Två äpplen, proteinshake, två mackor med ost och skinka. Jag är redo.

17.03 Jag är framme på SATS Hötorget. Jag tar en Bodypump-biljett och byter om.

17.38 Killen som står bredvid mig är en alfahanne. Eller vill vara en. Han har 41 kilo i knäböj, men hans knän befinner sig på alla ställen utom rätt. Jag funderar lite över utmaningen man har som instruktör att få personer som alfahannen att inse att teknik är viktigare än antal kilo på stången.

17.52 Jag gör en mental anteckning att prata med Pär, som instruktören heter, innan nästa veckas Bodypump. Han har vänt på 3/1 och 2/2 i bröstlåten. Lätt hänt, och när man kommer in i ett mönster och tror att man gör rätt krävs det att någon påpekar felet för att man ska se det.

18.09 Jag har lastat på ordentligt. Redan i början av det här programmet la jag till fem kilo på knäböj, och hamnade på 36. Likaså hände med både bröst- och rygglåten, de gick från 21 till 26. Jag utmanade mig själv på biceps och lastade på ett extra kilo på varje sida - det kändes. Jag springer ut och hämtar en biljett till Bodycombat-passet efter Bodypumpen.

18.21 Axlarna bränner nåt vansninnigt under axellåten. Jag kör hela vägen med en 2,5-kilos viktplatta i varje hand och fattar än en gång inte hur folk pallar att byta till stång med fem kilo på vardera sidan i den här låten.

18.35 Tur att jag förberedde och tog med mig två Pripps Energy. Jag hade inte fixat Bodycombat direkt efter Bodypump annars. Fredrik är på hugget idag.

19.24 Sista armhävningarna i styrkelåten sker på knä, och det är bara viljestyrka som jobbar. Musklerna är slut. Det har varit ett fantastiskt pass, Fredrik är duktig med kontraster och nivåskillnader i intensitet. Det droppar om mig under stretchlåten, och jag är trött i kroppen på ett fantastiskt skönt sätt. Torsdagar har blivit min favoritdag för egen träning: det enda som är skönare än ett bra träningspass är ett bra träningspass när man vet att nästa dag är fredag och helgen närmar sig med stormsteg.

19.46 Jag klämmer i mig tre Gainomax Choklad för att stå mig till middagen. Gainomax är rena rama knarket: vansinnigt gott. Gräddig konsistens och chokladsmak som liknar Pucko. En mycket skön belöning efter ett hårt pass.

20.10 Jag åker hemåt, och njuter av att hinna läsa lite till i “Maskrosungen”.

21.06 Mat! Jag orkar inte laga något avancerat, det blir fullkorns cous-cous och fiskbullar. En proteinshake för att kompensera för fiskbullarnas fattighet på protein, och två kiwifrukter för att få i mig lite vitaminer. Jag ser att jag missade ta min omega-3-kapsel på morgonen och tar två nu.

21.38 Jag drar kablar för att koppla in teven ordentligt. Kollar mail, bloggar, läser bloggar och fixar med några uppdrag jag har.

23.26 Dags att borsta tänderna och göra hela kvällsrutinen. Det är fredag imorrn!

« tisdag | onsdag »

Jag har många gånger fått frågan hur jag hinner träna dans, instruera pass, jobba heltid, blogga och samtidigt ha något slags fritid. Allt går bara man är effektiv, säger jag. Så här kan en onsdag se ut för mig.

06.40 Väckarklockan ringer. Jag jobbar hemifrån idag eftersom jag får min nya teve levererad under dagen. Jag gör i ordning frukost: rågflingegröt med cashewnötter och mjölk, macka med korvost och skinka, 1 glas juice, ett halvt paket Minikeso och så tillskotten: 1 kapsel Omega-3, 1 Mitt Val Sport. Jag passar på att läsa morgontidningen under frukosten.

07.33 Efter tandborstning och sedvanliga morgonbestyr slår jag på datorn och kopplar upp mig mot jobbnätverket.

10.19 Jag ringer Danscenter och ställer mig i kö till Streetfunk-klassen ikväll. Jag får reda på att Damon Frost precis har fått barn (GRATTIS!) och Oscar kommer vikariera. Coolt, då får jag testa locking ordentligt för första gången.

10.24 Telefonen ringer. Det är budfirman som kommer med teveapparaten. Lådan är jättestor, men inte så tung.

10.41 Telefonen ringer igen. Telefonmöte om julfesten på jobbet. Vi spånar idéer kring vad vi kan göra. Jag gör mig redo att åka in till jobbet.

12.09 Lunch. Jag köpte med mig en sallad från Bosphorus, som gör libanensisk-inspirerade rätter. Bulgur kyckling är mycket god.

16.45 Mellanmål. Två smörgåsar med ost och skinka och en proteinshake gjord på lättmjölk. Det här borde jag stå mig på.

17.17 Jag är sen iväg från jobbet. Jag skyndar mig till tunnelbanan och är stressad hela vägen. Jag passar på att läsa lite i “Maskrosungen” av Sandra Gustafsson. Fördelen med att pendla är att man har tid att läsa.

17.59 Jag kommer in på Danscenter med andan i halsen. Jag får plats på passet och byter om. Knäskydden lär inte behövas idag, så jag skippar dem.

18.48 Locking är roligt, men svårt. Man gör ganska små rörelser och markerar takterna genom att spänna armar, ben och överkropp. Däremellan är rörelserna ganska flytande. Koreografin har många moment som påminner om varandra, och takten går fort. Jag är genomsvettig, men det är mycket roligt. Jag gör en mental anteckning om att börja på locking nästa termin.

19.40 Jag ska på dejt, men jag måste äta först. Café Cozy har en okej hälsotallrik med rödbetor, råris, kyckling, keso och avocadodressing. Kycklingen är ingen höjdare, men rödbetor är alltid gott.

20.14 Wayne’s Coffee är fullsatt, så vi går ner till McCafé. Jag blir positivt överraskad, latten är mycket bra. Liksom sällskapet

22.45 Filmen, Talladega Nights: the ballad of Ricky Bobby är bra. Will Ferrell är rolig som alltid, och Gary Cole (Jack Killian i “En röst i natten”) gör en skön biroll.

23.26 Jag och min dejt skiljs åt vid T-centralen och kommer överens om att göra om ‘et. Jag tar tunnelbanan hemåt.

00.02 Kvällsmat. Jag är jättehungrig, jag har inte ätit sen den där hälsotallriken. Ett halvt paket keso och ett halvt paket skinka går raskt ner. Jag passar på att packa upp teven. Snygg!

00.44 Jag borde ha lagt mig för mer än två timmar sen, men kommer i säng först nu. Min tinnitus gör sig påmind, och jag har svårt att somna trots att jag är trött. Jag kommer vara trött imorrn, men det var det värt: det har varit en bra och givande dag.

01.20 Jag lyckas inte somna, tjutet i öronen låter som en gammal teve som står på. Jag tar min sista Imovan, en insomningstablett, och somnar så småningom som en stock.

« tisdag | onsdag »

« måndag | onsdag »

Jag har många gånger fått frågan hur jag hinner träna dans, instruera pass, jobba heltid, blogga och samtidigt ha något slags fritid. Allt går bara man är effektiv, säger jag. Så här kan en tisdag se ut för mig.

06.00 Väckarklockan ringer. Det är beckmörkt ute. Vilken skillnad det är på 06.00 och 06.40 tänker jag medan jag fixar den vanliga frukosten. Rågflingegröt med lättmjölk. Valnötterna är slut, så jag tar en avocado till Minikeson. Macka med ost och skinka, grapefruktjuice, Mitt Val Sport och omega-3. Jag är redo för dagen.

06.26 Ner till tvättstugan för att hämta upp träningskläderna som torkat där över natten. Packa väskan med kläder för kvällens träning, raka sig och göra sig redo för jobbet.

07.11 Buss till jobbet. Bodycombat-passet som jag ska köra ikväll sitter redan som berget, så jag hinner läsa morgontidningen på bussen.

07.32 På jobbet, men jag har glömt passerkortet hemma. Jäklar. Som tur är finns vår receptionist på plats och kan ge mig ett tillfälligt passerkort.

10.05 Mellanmål. Jag har möte mellan 11 och 12 och behöver ha något som får mig att överleva till lunchen. Ett jätteäpple är vad jag har, så det får duga.

12.07 Lunch. Grillad kycklingfile med cous-cous, libanesisk style. Nackdelen med food courten i Kista Galleria är att inga av restaurangerna erbjuder mjölk som måltidsdryck, och grönsaker är det snålt med.

14.20 Mycket att göra på jobbet, men inte så mycket att jag skippar den dagliga koppen sencha-te.

16.30 Mellanmål. Äpple, päron, macka med ost och skinka, en proteinshake. Jag är redo för kvällens pass. Jag upptäcker att jag glömt linnet hemma - jag har inget att ha på mig på överkoppen. Jag måste åka lite tidigare från jobbet för att hinna hem och hämta det.

17.01 Jag kliver på buss 178 mot Mörby Station. Försöker läsa tidningen, men somnar som alltid. Och vaknar precis innan min station.

17.24 Kliver av bussen, skyndar hemåt för att hämta linnet. Jag hinner notera att jag inte fått någon post alls idag innan jag vänder och går tillbaka till bussstationen med linnet i handen och ryggsäcken på ryggen.

17.36 Buss 604V till gymmet. Jag går för säkerhets skull igenom några av låtarna under bussfärden. De sitter. Jag går igenom passet och vad jag ska fokusera på idag, och hur jag ska coacha deltagarna till bättre teknik.

18.18 Boxarlindorna jag köpte på Intersport har snygg röd färg, men de är värdelösa att linda med. För elastiska för att det ska vara skönt.

19.15 Min ork och motivation är inte på topp idag. Det känns som om jag fejkar en stor del, men deltagarna är taggade och kör så svetten lackar. Det är viktigast. I låt nio är jag noga med nivåerna på combon bodyrip x 3 - päronboll. Det funkar, jag ser hur de tänder hårt på nivå tre.

19.35 Jag är helt slut. Egentligen hade jag tänkt vara med på Bodyjam-passet som ligger direkt efter mitt, men jag känner mig håglös, trött och omotiverad. Dessutom ska jag vicka på ett Bodystep-pass imorrn. Jag bestämmer mig för att duscha och åka hem.

20.11 Bussen passerar Mörby Centrum. Jag slåss med tanken på att kliva av och handla, men jag vet att jag inte kommer kunna motstå att köpa en burk Ben & Jerry’s Cookie Dough. Egentligen behöver jag inget, jag har mat hemma. På något sätt lyckas jag sitta kvar på bussen.

20.35 Jag lagar mat. Omelett med färska skogschampinjoner, tre ägg (men bara en äggula), två chilifrukter och ett halvt paket skinka. Mjölk, bröd och såklart vitamin och omega-3. Och två bitar av den nya, mörka Center-chokladen från Cloetta. Jag fixade att stå emot glassen, men inte det här.

22.30 Jag fastnade framför filmen jag kollade på under maten. Middagen lyckades inte riktigt ta bort känslan av håglöshet och bristen på motivation. Jag gör mig i ordning för sängen. Mental note: Köp tandtråd imorrn.

« måndag | onsdag »

Jag har många gånger fått frågan hur jag hinner träna dans, instruera pass, jobba heltid, blogga och samtidigt ha något slags fritid. Allt går bara man är effektiv, säger jag. Så här såg dagen ut för mig,

06.40 Väckarklockan ringer.

06.50 Frukost. Rågflingegröt med valnötter och lättmjölk, en macka gjord på surdegsbröd med ost och skinka, grapejuice och ett halvt paket Minikeso. En tablett Mitt Val Sport och en kapsel omega-3. Morgonbestyr med rakning, tandborstning och strykning av skjorta.

07.20 Buss till jobbet i Kista. Pluggar nya Bodystep-passet jag ska köra samma kväll. Uppvärmningslåten innehåller många moment att hålla reda på och cua.

07.55 På jobbet. Projektledning för hela slanten. Det har trillat in en del mail över helgen, vilket inte är helt vanligt.

11.00 Lunch. Restaurangen i huset serverar pannbiff, fiskgratäng eller vegetarisk paella. Pannbiffen verkar vara det bästa av alternativen om jag väljer bort såsen och kör kokt potatis till. Restaurangen på Kista Entré lägger sig lätt bland de sämsta fem i Kista när det gäller hälsosam mat.

13.20 Det är snart dags för budgetmöte, men först den dagliga koppen Sencha-te. Fantastiskt gott te med mycket rund smak. Dessutom rikt på antioxidanter. Ungefär tio minuter efter att jag druckit en kopp blir jag jättevarm. Jag gör en mental anteckning om att kolla upp varför, kaffe och vanligt te har inte alls samma effekt. Placebo eller något verkligt?

15.30 Mellanmål. Det blev för jobbigt att hålla reda på burken med Minikeso så jag gick över till proteinpulver. Macka med ost och skinka och en förpackning kapkrusbär.

16.15 Jag kliver på buss 178. Jag fortsätter plugga på passet och upptäcker att låt fyra och sex inte sitter som de ska. Somnar till låt fyra och lyckas sova hela vägen till Danderyds Sjukhus. Tur att det är en bussfärd till, så jag hinner gå igenom låtarna.

16.41 Buss 178 var lite tidig, så jag hinner med buss 604V. Jag sätter låtarna lagom tills det är dags att kliva av i Åva. En halvtimma tills passet börjar.

17.30 Bodystep 65. Jag känner mig extremt fokuserad och tydlig, och gruppen hänger med bra även när det är dags att färdas runt lådan i låt tre. Passet går utmärkt med bara en liten miss i låt två. Låt tio är inte lika jobbig som i release 64, däremot är armhävningarna riktigt många och jobbiga att köra på tå hela vägen.

18.40 Stretch. Dansen sätter stora krav på rörlighet. Jag ska ner i split innan året är slut. Två minuter per position, med mycket fokus på höft, rumpa och baksida lår. Mathias, en av våra personliga tränare, hjälper mig stretcha bålen. När jag är säker på att inget vitalt gått sönder tackar jag för hjälpen. Mathias lär mig också två nya bra stretcher för att öka vridförmågan i överkroppen.

19.55 Buss hem. Tur att jag har mat så jag slipper handla. Ryggsäcken är full med träningskläder - kläderna från Bodycombat- och Bodypump-passen veckan innan har hängt kvar i skåpet.

20.25 Jag laddar en maskin med träningskläder i tvättstugan. Tur att det är ledigt. Medan maskinen kör lagar jag middag. Fullkorns-cous cous med fiskbullar. Fiskbullar är rätt proteinfattigt, så jag smäller i mig ett halvt paket skinka också. Och två äpplen. En tablett Mitt Val Sport och en kapsel omega-3 sköljs ner med ett glas lättmjölk.

21.10 Jag låter maskinen köra ett extra sköljprogram. Dagens tvättmaskiner sköljer rätt dåligt för att få bra energiklass, vilket kan visa sig om man kör pass och svettas mycket. En gång började mina byxor löddra under ett pass. Det var nästan lika jobbigt som när mina byxor sprack.

21.30 Läser mail, plockar ihop kläder till morgondagens pass, pratar med en kompis på telefon. Hänger upp träningskläderna på tork. Bloggar.

22.55 Stänger av datorn för att borsta tänderna, tvätta ansiktet och gå i säng.

Jag har kört Bodypump ett par gånger på SATS nu, och här är några spontana reflektioner:

- Att kalla på deltagarnas uppmärksamhet genom att kalla dem “Gänget” är en skön grej. Man känner sig mycket mer “vi” och kompis med instruktören då.

- Instruktörer har överlag bra teknik, men vad är dealen med takten? En rörelse i Bodypump har ju som bekant ingen början och inget slut. Trots det slarvas det både i singlar (som blir 0.75/0.75 istället för 1/1), 3/1:or (som blir 3/0.5) och 4/4 (som ofta blir 4/2 eller 4/3). Jag är drillad i att hålla rörelsen jämn, vilket gör att jag bägge gångerna i princip var i osynk med gruppen under benlåten.

- Les Mills behöver bli tydligare på vissa regler. Som jag har förstått det har vi bara en benposition i Sverige i knäböj: något bredare än grundposition, med fötterna vinklade lite utåt. Vi går aldrig ut till en bredare position, även om de gör det i videon. Det har inte riktigt framgått, eftersom vi ändrade benposition till bredare under bägge pass. [Mental note: skriv till Petter och fråga om vad som egentligen gäller]

- Att ha volymen på headsetet inställt så man kan tala tyst och ändå höras är mycket effektfullt, i alla fall i Bodypump.

- “Tryck bort taket!” var ett skönt sätt att cue:a frivändningar i rygglåten.

- Man ska inte gå runt på scen under biceps- och axellåtarna, hur tungt det än känns. Det ser slarvigt och slappt ut.

Andra bloggar om: bodypump, instruktörer, gruppträning

Jag har ju köpt kort på SATS, trots att jag är instruktör på nJoy. Det är en av de bästa investeringar jag har gjort. Det är enormt lyxigt att kunna träna på ett ställe där jag inte behöver vara representant hela tiden. Att kunna ta en bastu efter passet och bara sjunka in i sin egen tankevärld utan att behöva vara social. SATS har också ett stort utbud av gruppträning och ett av de bästa sätten att själv utvecklas som instruktör är ju att gå på andras pass och notera: vad gör de bra? Vad gör de mindre bra?

Idag var jag och körde Bodypump på Hötorget 17.30. Nya programmet (nummer 59) innebar lite utmaning, framförallt som jag lastade på lite extra på ben och bröst. När passet är slut kliver Fredrik (Andersson) och Petter (Ehrnvall) in och ska köra nya Bodycombat-passet. Klart jag måste stanna då.

Svetten lackade. Bokstavligen. Det rann om mig, och jag anlade en liten konstgjord sjö av svett där jag stod. Men roligt var det. Petter och Fredrik är sköna instruktörer var för sig, och tillsammans blir de ännu bättre. Nästan på samma nivå som när Dan Cohen körde ute hos oss.

Andra bloggar om: träning, bodypump, bodycombat, sats

Jag vill gärna blicka tillbaka lite till Super Saturday igen.

En av de instruktörer jag såg fram mot att få köra för var Dan Cohen. Han har varit en stor inspiration ända sen Bodycombat 21, när jag började instruera just BC, och jag hade ju redan tränat för de flesta andra instruktörer tidigare.

Jag tycker att Dan under lördagen hade sina lysande stunder. Jag fick till exempel gåshud när han under rygglåten i Bodypump-passet peppade med hjälp av ilska. Men största delen av dagen var han inte den instruktör jag sett på DVD-releaserna. Vilket är konstigt, eftersom både Rach, Gandalf och Susan levererade galant.

Dan kändes lite stiff, som om han inte riktigt kunde slappna av. Jag vet inte vad som låg i botten för det. Det släppte lite granna fram till kvällens party, men till och med då kändes det så.

Först trodde jag att jag var ensam om det, men sedan jag pratat med ett gäng andra så hade de ungefär samma uppfattning. Sånt är trist.

Det som är bra med den här historien är att Dan var ute hos oss och körde Bodycombat 29 tisdagen efter Super Saturday, och då var han precis den instruktör jag sett på DVD:n. Avslappnad och cool, verbal, tydlig, pedagogisk, showig. Han levererade en träningsmagi som var helt sanslös; Han hade en hel publik även utanför salen, folk kunde inte riktigt slita sig.

Jag vet inte om det var färre människor som gjorde skillnaden, eller att det var en annan målgrupp, eller om han bara hade en dålig dag. Men det var skönt att se att Dan verkligen är en fantastisk instruktör och inte en illusion skapad av bra filmteam.

Andra bloggar om: les mills, bodycombat, dan cohen