Kost & Kropp

Andreas Viklund, 27-årig webb- och bloggdesigner (bland mycket annat) från Jokkmokk, har lyckats med mycket genom sitt “liv på nätet”. Hans mallar för bloggar är bland de populäraste (tack vare sin stilrenhet). Han gjorde i början av året om designen på sveriges populäraste blogg, Tjuvlyssnat.se. Innan dess omdesignade han denna blogg, Kost & Kropp.

I dagens DN intervjuas Andreas i artikeln “Gratissajt får pengarna att rulla in“:

27-årige webbdesignern Andreas Viklund från Jokkmokk har haft flyt med sökmotorerna på internet. I dag rullar tusenlappar i annonsintäkter in varje månad, eftersom hans sajt är en av världens mest länkade.

Andreas kusin är förövrigt en av Sveriges bästa strongmen, som det senaste året börjat pröva sin styrka i internationella tävlingar. Han segrade på Jokkmokk Strongman 2006 (han infriade favoritskapet vid 2007 års tävlingar):

På Jokkmokks höstmarknad i helgen tävlade 11 starka män om titeln Jokkmokk Strongman 2006. Arrangör var Jokkmokks Styrkelyftsklubb och speaker var Johnny Grape. Vinnaren blev hemmahoppet Daniel Viklund från Porjus.

Andra bloggar om: bloggosfären, bloggar, wordpress, bloggtips, strongman

En timme och en kvart efter att jag klivit ut från gymmet Energiverket i Hornstull på Södermalm efter morgonens (för mig tidiga) träningspass så går ett solarium sönder och startar en brand. Läs mer hos DN och SvD. Expressens webb-tv har en video tagen med mobiltelefon på den explosionsartade utvecklingen av branden. Filmen är tagen av Jonatan, en tränande som hade evakuerat lokalerna…

Den enda orsaken till att jag inte tränade vid den normala tidpunkten var att redaktionerna på BODY Magazine, där jag jobbar, och Fitness Magazine idag hade en långlunch på Djurgården inplanerat från 11.00 till 13.30 för att avtacka BODYs säljchef Stefan Elfving.

Så tack till Stefan som byter jobb (och chefen Ove Rytter som anordnade lunchen) för att gymråttan inte brände svansen…

Istället för ovanstående heta plats befann jag mig på Djurgården för en ledig lunch:

Andreas Viklund, en 27-årig webb- och bloggdesigner från Jokkmokk, har lyckats med mycket genom sitt “liv på nätet”. Hans mallar för bloggar är bland de populäraste (tack vare sin lugna enkelhet och stilrenhet). Han gjorde i början på 2007 om designen på sveriges populäraste blogg, Tjuvlyssnat.se. Innan dess omdesignade han denna blogg, Kost & Kropp

Denna vecka gästbloggar han på Norrbottens-Kuriren. Du som har en egen blogg kommer att hitta läsvärt material, som baseras på mååånga timmars, veckors, månaders och års erfarenhet:

Den här veckan handlar inte veckans blogg om något aktuellt ämne eller något speciellt evenemang, utan det blir istället en enkel dagbok som berättar om hur det är att jobba med bloggar och hemsidor på heltid - och hur det fungerar att jobba med internationella projekt över internet när man sitter just i Jokkmokk.

Innan den här veckan är slut kommer bloggen förhoppningsvis att vara full med praktiska tips, tricks och reflektioner om bloggen som fenomen - men förhoppningsvis kommer den även att innehålla inspiration för dig som själv drömmer om att kunna leva på din blogg eller hemsida i framtiden.

Andreas kusin är förövrigt en av Sveriges bästa strongmen, som det senaste halvåret börjat pröva sin styrka i internationella tävlingar. Han segrade på Jokkmokk Strongman 2006:

På Jokkmokks höstmarknad i helgen tävlade 11 starka män om titeln Jokkmokk Strongman 2006. Arrangör var Jokkmokks Styrkelyftsklubb och speaker var Johnny Grape. Vinnaren blev hemmahoppet Daniel Viklund från Porjus.

Andra bloggar om: bloggosfären, bloggar, wordpress, bloggtips, strongman

När vi skulle köra kvartalsutbildningen sa Åsa Fornander att den här releasen var ännu bättre än förra, vilket inte vill säga lite då 39 är sanslöst bra. Jag var lite skeptisk, trots att jag visste att “My love” (som ligger högt på listan över mina favoritlåtar) är med.

Så här två dagar, och fem inlärda låtar, senare måste jag säga att jag håller fullständigt med. Låtar som sticker ut är uppvärmningen, vars melodi samplats av Alcazar i “Sexual guarantee”, och det tog ungefär 20 genomlyssningar innan jag slutade bli förvånad över att höra Luther Vandross istället för Andreas Lundstedt. Koreografin är enkel och discoinfluerad - och sitter som ett smäck tillsammans med låten.

Street-latin är en skön brygga mellan uppvärmingen och jive-delen, som så klart är helt outstanding. Enkelt, tillgängligt och fanstastiskt kul. Och jobbigare än jag först trodde!

Koreografin till Justins “My love” är briljant. Slutprodukten är koreograferad till basgången (samma som Justin dansar till i videon) och är enkel men genialisk.

Cardio-delen denna gång är influerad av crumping, vilket gör att den är ganska hård och bitvis primal i sitt rörelsemönster. Koreografin håller en lagom svårighetsgrad, med detaljer som även de duktigaste deltagarna kommer få jobba lite för att sätta.

Enda missen är att slutlåten inte är det starkaste kortet, vilket är lite tråkigt. 39:an lyfte rejält i finalspåret, i 40 känns det som om näst sista låten är starkare än finalen. Samtidigt är nervarvningen och stretchen så rolig att allt är förlåtet! (Är det förresten fler än jag som tycker att det vore mer logiskt att köra koreografin i nervarvningen två varv till i slutet? När Åsa slutade där under utbildningen trodde jag att det var en felräkning från hennes sida, men sen ser jag i videon att de gör det även där.)

En bonus för oss instruktörer är att videon innehåller en rappande Gandalf och en rappande Dan. Som i Dan “Bodycombat” Cohen. Bara det i sig är en upplevelse. Om du inte har DVD:n och inte kan kolla får du trösta dig med den här dans(?)videon:

Andra bloggar om: dans, bodyjam, les mills, gruppträning, träning

Det känns fånigt att efter varje kvartal skriva “så jäkla bra release”, men det är precis så det känns. Bodycombat 31 är dessutom en av de jobbigaste releaserna hittills, vilket inte vill säga lite.

Låt nummer två innehåller en kombo med en dubbel roundhouse, vilket kommer ställa krav såväl på oss instruktörer att coacha teknik och nivåer.

Om man inte tar det lugnt i spår tre så kommer man samla på sig mjölksyra till öronen, vilket inte alls är bra inför resten av låtarna. Minns ni “Wasabi”? Trean har klara paralleller till den, både mjölksyremässigt och övningsmässigt.

I fyran är evasive side kick kvar, men den har gjort sällskap med en jump kick i en kombination som känns!

Femman: hej då axlar. Hej mjölksyra! Vag sägs om fem nivåer speed ball?

I spår sex kommer en kombination med låg block, backfist och cross jab, något som jag hade svårt för i början. Jag ville följa upp den låga blockningen med en blockning i mitten, istället för en backfist. Klart skön kombination, framför allt när back kicken läggs på. Låten passar utmärkt. Det här är också den enda chansen till att återhämta sig.

Muay thai-spåret smakar blod och mjölksyra. Det innehåller ett helt nytt slag och fler än 150 knän (!). Det är inte alls skönt att den föregår spår åtta, som är ett av de jobbigare power training-spåren som varit med. Också i åttan gäller det att hålla tillbaka lite och jobba med nivåer, eller att ha strategiskt utplacerade spyhinkar.

Styrkan: Enkel. Koreografimässigt. Egentligen bara två övningar med lite variation. Men man ska aldrig missta “enkel” för “inte jobbig”. Gör man det så har man en överraskning att vänta här.

Nedvarvningen är skön. Den obligatoriska katan är enkel, och precis som i föregående releaser är det en upprepning av en kata vi gjort tidigare i programmet. Ordningen på stretchövningarna är lite omkastad, vilket också känns fräscht.

Just nu funderar jag bara på hur mycket träningsvärk jag kommer ha imorrn.

Andra bloggar om: bodycombat, les mills, gruppträning, träning

Spontana reflektioner efter Bodypump 61:

1. Uppvärmningslåten är kanon. Samma stil som tidigare, lite laid back, lyfter inte utan ger instruktören möjlighet att etablera sig själv och passet. Bicepscurlen är tillbaka!

2. Hade någon spelat upp spår 2 (knäböj) och spår 7 (utfall) och sagt att “Ena av de här är utfallslåt, vilken?” så hade jag satt stora pengar på att det var spår 2. Musikstilen i de två benlåtarna har bytt plats. I övrigt känns också bägge låtarna lite lättare om man har lättare för snabba, explosiva rörelser. Det är kul, för man har utrymme att lägga på lite extra.

3. Bröstlåten är lite annorlunda. I refrängen saktar vi ner istället för att köra på, något som i alla fall åt på mina reserver. Jag kommer behöva plocka av lite vikt i början av det här kvartalet, trots ganska lång paus i mitten.

4. Två ord: bred rodd. Skön låt som har hög igenkänningsfaktor, men det är inte E-Type.

5. Triceps består av tre olika moment, och här måste man lasta på rejält på stången. Jag körde 7,5 på varje sida under release 60, ökade till 10 på varje sida här och jag hade lätt fixat minst ett kilo till. Mycket hög igenkänningsfaktor i låten och koreografi och musik sitter som ett smäck.

6. Biceps. Hård låt, som kändes lättare än sin föregångare. Bra kontrast till övriga spår i programmet!

7. Dynamiska utfall bakåt. Bra variation för att få deltagarna att vekligen känna att det främre benet ska jobba. Ingen typisk utfallslåt, men kommer kännas igen av de flesta åldersgrupper. Foten på brädan finns kvar som alternativ, och delen med stång är lättare vilket gör att man definitivt kan öka vikten.

8. Axlar. Inga armhävningar … inte i början av låten i alla fall. “Mac raise” är tillbaka, vilket är kul, jag gillar den övningen skarpt. Det ställer dock större krav på utrustningen, och alla anläggningar som kör med gammal utrustning bör se över sina vikter. De nya vikterna med grepphål i mitten sparar på underarmarna.

9. Mage. Inga konstigheter. Alternativet när man ligger i plankan är rätt smärtsamt (för magen, alltså) och låten är suverän - även om jag som Bodyjammer känner att jag vill göra helt andra rörelser till den.

10. Stretch. Spontant kändes det som om vi fick stretcha varje muskel lite längre än normalt, i alla fall i början. Det är enbart positivt. Mönstret har också ändrats lite, vilket också är bra eftersom de tidigare stretchlåtarna i sitt upplägg varit snarlika.

Totalt sett är 61 en skön mix av musik med hög igenkänningsfaktor både på låtar och artister. Det enda jag kan invända mot är att Glen Ostergaard i den här videon har gått ner i vikt och är så läskigt lik T-bone i “Prison Break” att det blir läskigt.

Vad tycker du?

Andra bloggar om: bodypump, gruppträning, träning, les mills

Något som slog mig i helgen var hur de flesta ställen som kör Bodypump har vikter som har ett par år på nacken. Dessa är ju fulla med något slags pulver, som med tiden rinner ut och gör vikterna lite lättare. När man lastar på samma vikter som vanligt på ett ställe där vikterna är splitt nya, så känner man definitivt skillnad.

För övrigt så ligger studion på Worldclass Kungsholmen bra till för utmärkelsen “Bästa studion i Stockholm”.

Andra bloggar om: bodypump, gruppträning, träning, worldclass

Man kan lära sig något från varje instruktör. De flesta har någon del jag gärna sparar undan i en minnesvrå för att ta fram vid ett lämpligt tillfälle. På dagens Bodypump-pass lärde jag mig en hel del om hur man inte ska göra.

Instruktören hade begått misstaget att förra veckan lova att det denna gång skulle bli hela nya passet. Uppenbarligen var hen stressad med att lära sig programmet, eftersom koreografin satt sämre och sämre för varje låt som gick.

Lärdom 1: var försiktig med vad du lovar i euforin efter ett pass. Det är viktigt att hålla sina löften till deltagarna, men inte på bekostnad av kvaliteten på passet.

Lärdom 2: Om du måste stresslära dig programmet, gör det med vett. Att köra pass och flyga flygplan har en sak gemensamt: det är start och landning som är viktigast. Problemet när man stressar för att lära sig passet är att starten tenderar att bli jättebra, medan landningen är snudd på en katastrof Idag var ett praktexempel, när det kulminerade i att stretchlåten tog slut innan vi hunnit stretcha klart framsida lår. Det hade varit bättre att lära sig varannan från början och varannan från slutet.

Vi kom igång rätt sent med passet, sex minuter av passet hade gått när uppvärmninen satte igång. Då gäller det att vara extra snabb mellan låtarna. När batteriet i headsetet tog slut och instruktören fick ett nytt hämtat mellan rygg och triceps var det tyst en stund. Sedan pratade instruktören en stund om teknik, vilket gjorde att pulsen hann gå ner och avbrottet kändes långt.

Lärdom 3: Om mer än hälften av passtiden har gått och du inte satt igång med triceps än, då gäller det att köra korta pauser för att hinna bli klar i tid.

När vi kom till utfallslåten sänkte jag min låda till lägsta nivå för att använda alternativet med låda. Efter att instruktören berättat om teknik och uppmärksammat att det var ett par som redan kört utfallslåten med steplåda säger hen: “Jag vet att det finns ett alternativ”, varpå hen ställer foten på sin låda som är på högsta nivå “men jag är en sån där jobbig anställd, och jag köper inte det så vi kör utan”. Det här är enormt problematiskt. Visst finns det saker man kanske inte håller med om som Les Mills-instruktör, men såna tvivel tar man med sina kolleger och med Les Mills - man ventilerar dem inte med deltagarna. Dessutom är man inte ensam på sin anläggning, och om andra instruktörer kör alternativet med lådan tappar man en av fördelarna med förkoreograferade pass: att alla gör likadant. Resultatet här blev att minst en av deltagarna körde utfall med en fot på lådan, som var på högsta nivå.

Lärdom 4: Tala aldrig - aldrig - illa eller i nedervärderande termer om alternativ som ingår i en övning, även om du inte använder dem själv för du finner dem fullständigt värdelösa. Det får bara dig att framstå som oprofessionell.

Vad tycker du som är deltagare? Och du som är instruktör, har ni någon strategi för sånt här på er anläggning?

Andra bloggar om: bodypump, les mills, gruppträning, friskvård

Idag känner jag verkligen att Bodycombat 30 innehåller nya rörelser. Den nya sparken har gett mig träningsvärk i … ryggen (!) och svärdsvingandet bidrog med en hel del träningsvärk i bålen. Det gör ont att både nysa och skratta, och jag vet inte vilket jag ser fram mot mest ikväll: rotationerna i spår 6 när jag ska köra BC 29 ikväll, eller “slomo explo” i Bodyjam 38.

Mest ser jag fram mot att få börja med nya kvartalsreleaserna.

När jag jobbade på nJoy hade vi en citatbok där roliga, knäppa eller konstiga citat från medarbetarna hamnade. Till exempel när Åsa, en av våra receptionister, stod och pratade med en kollega. Samtidigt kom en annan kollegas tre barn ned från barnpassningen och skulle hämta sina Gameboys som de lagt ifrån sig. Åsa säger till dem “Hörni, era Playboys ligger bakom receptionsdisken”

Under tiden jag var heltidsanställd på gymmet kunde man räkna de gånger jag var civilklädd på en hands fingrar och ändå ha fingrar över. Det var träningskläder som gällde nästan hela tiden. Oavsett om jag ledde pass, hade en PT-kund eller råddade i gymmet så var träningsbyxor och t-shirt min uniform. Det är inte så konstigt att folk vande sig vid att se mig i det, och ingenting jag tänkte speciellt mycket på. Jag har inte heller tänkt så mycket på att min klädsel nu ändrats, eftersom jag jobbar på kontor. När jag var inne på gymmet i måndags för att filma en kollega som skall ta Bodystep-licensen bytte jag aldrig om till träningskläder - jag skulle ju inte träna, bara filma. Jag gick i min ylletröja med skjorta under, något som tydligen var ovant för många. “Oj, har du såna kläder?” var många skämtsamma kommentarer. Den bästa kom från en stammis som tittade lite förvirrat på mig och utbrast

“Va? Är det du Micke? Jag kände inte igen dig med kläderna på”