Kost & Kropp

…ja, vilken yrkesgrupp då? Reklamfeber har svaret!

Radioprogrammet Kropp & Själ (P1 Vetenskapsradion) sände tisdagen 5 december från Frescatihallen och dess gym vid Stockholms universitet. Alan Bergström, en av årets Kost & Kropp-föreläsare och grundare av Personal Training School, hjälpte Göran Greider (chefredaktör för Dala-Demokraten), genomföra sitt första träningspass på ett gym. Lyssna på programmet (sök efter det som sändes tisdag 5 december 2006 kl 10.03) på Kropp & Själs hemsida. Det sänds även på söndag kl. 12.00:

I gymmet genomför Göran Greider i direktsändning för första gången ett gympass. Han får hjälp av den personlige tränaren Alan Bergström. Kanotisten och OS-guldmedaljören Susanne Gunnarsson berättar om sitt liv som vanlig motionär efter idrottskarriären. Dessutom pratar vi om hur effektivt träning är mot olika sjukdomstillstånd, hur man kan jogga sig ur depressionen och varför det gör så ont i musklerna efter en badmintonmatch.

Edit: 26 juli 2007 - templet.nu är under vidareutveckling under “new management”, håll ögonen öppna för den kommande uppdateringen på www.templet.nu!

En samplingsplats för träningsintresserade kallad Templet.nu, som funnits online bra många år, är till salu. Sajten är byggd på portalverktyget PostNuke (ett flexibelt CMS (Content Management System) baserat på öppen källkod). Ytterligare information finns att få på Templet.nu.

Vad sägs om dessa gymträningsredskap gjorda av Vanna Bowles och Robert Johansson? Den finska morgontidningen Hufvudstadsbladet skrev om utställningen Kroppens tunna skal, då den i början av 2006 ställdes ut på Finlands museum för nutidskonst, Kiasma:

Kroppens tunna skal heter den frestande miljö som det svensknorska konstnärsparet Vanna Bowles och Robert Johansson skapat för alla träningsglada museibesökare.

– Pröva gärna våra hantlar och tyngder, uppmanar oss Robert Johansson och demonstrerar två attiraljer som trimmar bröstkorgen.

Hantlarna är två vackra, ihåliga falkar. Det finns också ben- och armpressar som är dekorerade med ko- och tjurhuvuden och tyngder som ser ut som välmående råttor av skinande guld.

– Tanken är att man skall känna sig kunglig i gymmet, säger Vanna Bowles.

Gymmet har varit utställt tidigare och blivit populärt framförallt bland unga museibesökare. Om en vågat prova har andra följt efter. På Ars 06 finns en instruktör på plats lördagar och söndagar.

– Här kan man konkret ta tjuren i hornen, kommenterar instruktören Tiina Ranin och hoppas på minst tio entusiaster i gymmet per dag.

Museets tidning, Kiasma Magazine, berättar mer om parets samarbeten (som i juni 2006 belönades med 100.000 kronor från ett norskt kulturstipendium):

Bowles and Johansson have examined sports and games as public spectacles and as a part of the cult of the body. In 2002, they arranged an impressive boxing match in which they boxed each other in front of a large audience in Oslo’s Kunsternes Hus. In another performance, Testomony (2003), they invited Norway’s three strongest men to demonstrate their weightlifting ability. In Mera Kropp performance (2004), they collaborated with a group of children, who dressed in protective gear and played living paintbrushes in tune to rhythmic gymnastics.

En domstol i Liverpool har nyligen beordrat Akinwale Arobieke, 45, att inte längre ta på andras muskler. Inte heller får han be om att mäta muskler eller hänga i närheten av gym rapporterar BBC News.

Akinwale kom nyligen ut från fängelsevistelse efter att ha dömts för 15 fall av trakasserier. Han tog kontakt med unga personer på gatan och bad att få känna på deras muskler och se dem träna medan han såg på. Läs mer hos Wikipedia…

… nästan som vanligt i alla fall. Jag är kvar och kommer skriva om instruktörslivet, friskvård, träning och kost ur ett personligt perspektiv. Det kommer dyka upp några nya ansikten som skriver om prylar, kläder och nyheter som rör oss som tränar och oss som instruerar.

Du behöver inte göra något alls, förutom fortsätta läsa Frisk!

Köpare är Ove Rytters förlag, som bland annat ligger bakom tidningarna Body och Fitness Magazine.

Andreas Narfström cyklar till Sydafrika, till förmån för tredje världen. Resan började den 8 juni och han har idag hunnit till Österrike. Andreas bloggar från resan, i både text- och bildform, på http://www.narfstrom.se

Det är i alla fall så det ser ut, när man tittar på bilden av en “pastrami-burgare” på sajten SupersizedMeals.com. Sajten är tillägnad gigantiska måltider. Smått bisarrt. Bisarrast hittills är hamburgaren som skulle kunna vara resultatet av motorsågsmassakern. Känsliga läsare varnas!

Du har hört det förut. Andelen feta och överviktiga ökat drastiskt i USA sedan 80-talet. “Epidemi” är ett inte helt ovanligt ord när utvecklingen i USA kommenteras. 2004 var fler än 6 av 10 vuxna amerikaner överviktiga (ett BMI över 25). En av fyra vuxna amerikaner var vid samma tidpunkt feta (BMI över 30). Andelen har inte minskat sedan dess.

Samtidigt som amerikanska regeringen gör ansatser att stävja utvecklingen så sker det en förändring på många plan i samhället. En förändring i synen på, och en ökning av acceptansen för, övervikt. Man skulle kunna prata om en svängande pendel i och med denna förändring, att pendeln slår från ett trådsmalt ideal till ett kraftigare, men mer troligt är det att synen förändras därför att majoriteten är överviktiga - och det är oftast majoriteten som dikterar normen.

Skönhetsidealen när det gäller övervikt håller gradvis på att ändras. En undersökning gjord på 80-talet visade att mer än hälften av amerikanarna höll med om påståendet att “En person som inte är överviktig är mycket attraktivare”. När samma påstående gjordes i en undersökning förra året höll mindre än en fjärdedel av amerikanarna med, en ökning av acceptansen med över 60 procent.

Storlekarna har blivit större. Fenomenet kallas för “vanity sizing”, och innebär att ett damplagg som idag är storlek “small” (amerikansk storlek 6) för 50 år sedan skulle ha varit “large” (amerikansk storlek 12). “Vanity sizing” bottnar i att amerikanska damstorlekar standardiserades under 1940-talet. Man tog helt enkelt mått på ungefär 15000 kvinnor och satte sedan standardstorlekar utifrån dessa mått. Du har säkert sett det på film, det pratas om storlekar som 6, 8 och 10. De som passade i en storlek 8 på 50-talet ansågs smala, och det hänger kvar än idag: man är smal om man är en “eight”. Genom att öka den faktiska storleken, men fortfarande kalla den 8 smickrar klädbranschen köparna, som då blir mer benägna att köpa plaggen.

Även andra saker ökar i storlek. Bussätena i kollektivtrafiken i Chicago gjordes en halv tum bredare för att passa överviktiga. Bilbältesförlängare är ett standardtillbehör som i stort sett varje biltillverkare tillhandahåller. Tillverkare av möbler till restauranger har ökat storleken både på stolar, soffor och bås. En ovetenskaplig titt på kurvorna över andelen feta amerikaner och över medianstorleken på nybyggda hus, visar att dessa kurvor följt varandra hand i hand de senaste tio åren.

Acceptans-lobbyisterna får fler och fler anhängare. Acceptansrörelsen började som en motreaktion till det bemötande överviktiga får. Bland annat blir överviktiga diskriminerade och bemötta som om de vore mindre intelligenta. “Samhället borde ändra på sig och acceptera oss. Ge oss ett värdigt bemötande istället för att öka vår skuldbörda.” Det är rimliga och viktiga krav. Viktiga, därför att det är så mycket lättare att hjälpa någon om man inte skuldbelägger dem. Rimliga, därför att man vill hitta en lösning på något man ser som ett problem. Man erkänner att individen har ett ansvar, och är utgår från att individen är villig att ta det.

Kraven har de sista åren förändrats, och acceptans-lobbyn pratar nu allt oftare om att övervikt är ett genetiskt problem bortom individens kontroll, och därmed även bortom individens ansvar. Övervikt och fetma beskrivs som något ofarligt, sambandet mellan hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och övervikt avfärdas med att övervikt inte direkt orsakar utan endast förvärrar dessa sjukdomar. Artiklar och studier som visar på hälsofaror med övervikt anklagas för att vara intoleranta mot överviktiga och avfärdas därmed. Att motion, diet och vikt skulle ha något samband påstås vara ett påfund av företagen som tjänar pengar på dieter och motion; “Det finns så många överviktiga, och diet- och motionsföretagen försöker mjölka dessa överviktiga på pengar genom att göra dem rädda för sin kropp.”

Följden av detta ställningstagande är kapitulation. Det är inte längre individens ansvar. Inte heller livsmedelstillverkare och snabbmatsföretag har något ansvar. Övervikt och fetma är nämligen “inget problem”. Ju mer mark denna syn vinner, desto svårare blir det att komma tillrätta med överviktsproblemet.

Jag tror att vi kommer få se ännu fler tecken på fetmanormalisering i USA. Beroende på utvecklingen av övervikt- och fetma i Europa kanske vi får se samma normalisering ske här. Jag tror dock att våra kulturfördelar gentemot både mat- och vardagsmotionskulturen i USA ger oss en stark fördel. Vad tror du?

Häromveckan åkte jag tunnelbana och såg annonsen
på bilden intill. “Nå din målvikt före sportlovet!” lyder rubriken, och såklart blev jag nyfiken. Det är ett rätt saftigt löfte, framförallt som de inte har någon aning om hur mycket eventuell övervikt en potentiell kund kan tänkas ha.

“Utan hunger, mirakelpiller, tidskrävande ansträngningar eller kirurgiska ingrepp” lovar texten sedan, och jag blir ännu mer nyfiken. Vad kan det vara?

Ett besök på deras webbplats avslöjade att det är samma koncept som Bailine - elektrisk stimulering av musklerna - fast i annan förpackning. Frågar du Bodyslim, som de kallar sig så är det säkert milsvid skillnad. Sanningen är att det är lika effektivt som Bailine, det vill säga nästan inte alls. Elektrisk stimulering av muskler kan användas i massagesyfte, för återhämtning eller rehabilitering - men någon större effekt på muskelmassan hos en normal person blir det inte. Och att nå sin målvikt på 8 veckor om man är kraftigt överviktig låter för bra för att vara sant.

Det är med viktminskningskurer som det är med affärer: låter det för bra för att vara sant, så är det just det. För bra för att vara sant.