Läs del 1 här
Bredvid cafét kunde man tävla i”Virtual Bodyjam”, eller Dance Dance Revolution som spelet också heter. Den som i slutet av dagen hade högst poäng vann en träningsoutfit och ett par skor från Nike. Jag ställde såklart upp.
Spelet går ut på att man ska trampa på en eller två av de fyra pilarna i rätt tid. På skärmen rullar pilar upp, och när pilarna befinner sig på ett visst ställe ska man trampa på plattan med motsvarande pil. I brist på riktiga danspass är det här ett kanonbra sätt att komma i form, och det finns också för hemmabruk
Första omgången gick sådär, jag lyckades inte riktigt knäcka rekordet på 28 miljoner. Det var snart dags för Bodyjam, men jag lovade komma tillbaka efteråt.
Jag kom tillbaka till stora salen lagom till Jan (Les Mills Holland), Susan (Les Mills Nya Zeeland) och Fredrik (Les Mills Sverige) verkade nöjda efter första passet, och det med rätta. De 500-nånting deltagarna verkade vara riktigt på G, och de var idel leenden efter passet. 
Enda missen var att alla hade svarta kläder, och scenen hade svart bakgrund, vilket inte gjorde sig så bra för deltagarna som stod längst bak i salen. I sammanhanget var det dock en petitess.
Dagens konfrencier var Professor (a.k.a. Mr Purple) som underhöll mellan programmen med sköna moves till 70- 80- och 90-talsmusiken som pumpade ut ur högtalarna, kompletterad med originalvideon på storbildsskärmarna. Låtar som “Pump up the jam”, “Ice ice baby” och “Everybody dance now” gav både mig och Anna Sundin från nJoy Regeringsgatan flashbacks från ungdomsgården. Det läskigaste var att där fanns instruktörer som förmodligen är för unga för att minnas originalversionerna av dessa låtar.
Dragshowgruppen Diamond Dogs körde ett nummer med pastischer på Linda Bengtzing, Nanne Grönwall och Shirley Clamp. Det häftiga var att de hade fått originalartisterna att sjunga in nya texter till kända låtar. “Jag ljuger så bra” blev betydligt mindre rumsren med “Jag suger så bra”, och “Att älska dig” blev lite mer egotrippad när refrängen byttes ut till “Att älska mig”. Sen var det dags: Bodyjam 38. “G” (Gandalf Archer) och Rach intog scenen med en koreografi som har inspirerats både av disco och modern dans. Kul och jobbigt, framförallt för vänster ben som kändes som om det jobbat hårdare än höger. Jag hade dagen innan testat Bodyjam 37, och trots G och Rach på scen så måste jag säga att jag föredrar Bodyjam 37. Det är snäppet bättre, förmodligen för att det innehåller både afro och street vilket jag gillar bättre än disco och modern dans. Det säger kanske mer om hur bra 37:an är en om release 38. G och Rach såg lika coola ut efter passet som de gjort på scen:
Efter Bodyjam-passet var det dags för en snabbdusch, vilket fungerade förvånansvärt bra trots att omklädningsrummet verkade litet vid första anblicken. De fyra duscharna räckte mer än väl, och jag behövde varken trängas eller vänta. På med Bodycombat-outfiten och upp för lunch: kycklingwok med ris. Helt okej mat som inte fyllde ut alltför mycket. På scen presenterade instruktörer från anläggningar runt om i norden till sina favoritlåtar. Det var Bodypump, Bodycombat, Bodybalance och såklart Bodyjam. Juryn hade klara influenser från “So you think you can dance” och “American Idol” - bitskt och lite elakt, framförallt Dan the man Cohen som sänkte betyget för killarna som hade hår på huvudet “Since I don’t like hair”. När Bodybalance drog igång var det dags för mig att ta revansch på Virtual Bodyjam. Det riktiga Bodyjam-passet var precis vad jag behövde för att värma upp. Den här gången slog jag 28 miljoner med råge: nytt rekord var 41,5 miljoner.
Svenskar är kontrollerade och rädda för att göra bort sig. Det stämmer bra på svenska instruktörer också: det var inte så många som vågade sig på Virtual Bodyjam. Däremot var det desto fler som vågade sig på att testa sig i Strenflex. Ove Rytter körde tester med två personer i taget, och många intresserade satt och tittade på.
Sedan: Bodycombat 29. Dan och Rach äntrade scenen propra som du aldrig sett dem förr. Dan i kostym, komplett med hatt och slips, och Rach i kostymbyxor och finväst. Bodycombat 29 handlar om “back to basics”, med mycket influenser från “gentlemen’s boxing clubs” och olika kampsportsikoner som Bruce Lee. Uppvärmingslåten är återigen uppdelad på överkropp och underkropp, och det blev många spontana rop och busvisslingar när underkroppsdelen drog igång. Tänk 90-tal, tänk grunge. Alla ville såklart stå längst fram, vilket gjorde att det var trångt. Att ta ut sparkar och att förflytta sig långt var inte att tänka på. Efter tredje låten fattade jag vinken och ställde mig längst bak istället. Mer yta betyder hårdare träning, och det var ju därför vi var där. Låt nummer sex känner Bodypumpinstruktörerna igen, då den har varit axellåt i en release - men den här gången är en oväntad artist inmixad. Styrkelåten borde ha varningsetikett, jag tror att det här är de tyngsta armhävningarna jag varit med om någonsin i Bodycombat. Kanonrelease som lämnade alla svettiga, trötta och ändå hungriga på mer.
Nu blev det bråttom. Snabbt ner för ombyte till Bodystep-kläderna. Fylla på vattenflaskan med tre Resorb-tabletter och så upp igen lagom till sista halvan av första låten i Bodystep 65. Susan kör inte bara Bodypump, hon är en fena på Bodystep, liksom Pernilla som äntlingen är tillbaka efter mammaledigheten. Koreografin är enklare över lag i den här releasen, utan att för den skull bli lättare. Trots Resorb-tabletterna gjorde vätskeförlusten att min hjärna var lite slö, vilket framförallt märktes på speedstep-låten. Enkel och tuff koreografi, men mina fötter som normalt visste exakt var lådan började och slutade halkade till flera gånger. När det var dags för sista konditionslåten kände jag av krampkänningar i lårens framsida, vilket bådade illa för Bodypumpen som följde direkt efter.
Återigen ner för dagens sista ombyte. Benen kändes tunga, men jag hoppades att tre Gainomax och en massa vatten skulle göra susen. Charlotte, Katarina och Dan the man ledde förvånansvärt många instruktörer, med tanke på hur många som kört första passet på morgonen, genom Bodypump 59. Fredrik och Jan som lett det första passet hade inte fått nog, utan hakade på. Dan förklarade att han förstod att vi var trötta efter en lång dag, men att vi inte fick fuska med vikterna. Vi är instruktörer och måste leva upp till rollen. Tji fick jag för att jag tänkt ta det lugnt. Release 59 av Bodypump är mycket skön. Bra blandning av låtar: bröstlåten tar mig tillbaka till ungdomsgården (90-tal), rygglåten innebär ett kärt återseende och bicepslåten är inte att leka med. Jag har sällan varit med om sån intensiv och brännande smärta i armarna som när vi äntligen fick släppa stången för sista gången, och för andra gången i mitt liv var jag så slutkörd, trött och hade så ont att jag höll på att börja gråta. Bokstavligen. Jag förvånade mig själv genom att plocka upp stången i utfallslåten, som den här gången inleds på ett annorlunda sätt som låter oss sätta tekniken innan själva huvudjobbet börjar. I axellåten är rotatorcuffen en av musklerna som får jobba intensivt, och det är det enda minne jag har - resten drunknade i smärta.
Det var en mycket trött och slagen Micke som åkte hemåt med en bag som vägde betydligt mer nu tack vare alla blöta klädombyten, men också en lycklig Micke. Dagen hade inneburit mycket inspiration, kul pass, trevliga människor och rolig underhållning. Mitt rekord hade dessutom stått sig, trots tappra försök att slå det (ena försöket slutade bara en miljon under min poäng) och jag hade alltså vunnit träningskläder och skor som grädde på moset.
Hem, äta, stryka skjorta och sedan in till stan igen för efterfesten på The Crib. Klockan var knappt nio när jag kom dit, och om första rummet verkade halvtomt så var andra desto fullare (och varmare!). Jag hade egentligen inte tänkt dricka, men när jag fick ett glas bubbelvin i handen så slank det ner, liksom hallonshotsen som också invigde de närvarande i “The Buffalo Club”. Om du undrar vad det innebär så kan jag bara säga så här: du kan bara få reda på det om du går med i klubben. Men testa att kolla vilken hand folk dricker med på nästa fest där det finns ett gäng Les Mills-instruktörer … När Les Mills-gänget gick vidare till Solidaritet kände jag att det var dags att åka hem och sova. Enligt rapporter kom vissa personer inte hem förrän klockan 6 på söndag morgon, personer som dagen efter hade utbildningsdag med mycket fysisk träning. Det är en värdig avslutning på det här evenemanget.
Andra bloggar om: gruppträning, bodycombat, bodypump, bodyjam, bodystep, les mills, super saturday
vid inlärningen av nya program: iPod video. Förutom själva kvartalsmusiken har jag nu också kvartalsvideon tillgänglig i fickan och kan kolla på den när jag behöver, oavsett om jag sitter på bussen eller är på gymmet för att träna och behöver kolla någon detalj.
Bloggen