Kost & Kropp

Stina Persson (hemsida och blogg) dietar inför SM i Fitness som går tillsammans med SM i Bodybuilding, Body Fitness och Classic Bodybuilding i Västerås helgen 13-14 oktober (läs mer hos det Svenska Kroppskulturförbundet). Stina har dock precis fått godkänt sitt amerikanska arbetstillstånd för att driva en Taekwondoklubb, så hon står i valet och kvalet om hon inte ska välja att åka till USA och jobba:

Pappersexercisen för mitt arbetstillstånd tog lååång tid, men när det väl presenterades för immigrations så gick det snabbt, så även om man hållt på länge kom det ändå lite hastigt. Jag sa upp mig från mitt jobb i fredags, men jag har 3 månaders uppsägningstid så jag kommer inte ifrån tidigare ändå. Min sista arbetsdag blir den 5 oktober och SM i Fitness är den 13 oktober. Ska jag stanna de extra dagarna och köra tävlingen? Har inte riktigt bestämt mig än så jag kör på med min diet och träning.

Här är hennes mixvideo med utdrag ur hennes Taekwondo- (4 gånger Nordisk Mästare) och Athletic Fitness-karriär (två tävlingar än så länge):

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=q41jXgx-Elw 620 511]

När vi skulle köra kvartalsutbildningen sa Åsa Fornander att den här releasen var ännu bättre än förra, vilket inte vill säga lite då 39 är sanslöst bra. Jag var lite skeptisk, trots att jag visste att “My love” (som ligger högt på listan över mina favoritlåtar) är med.

Så här två dagar, och fem inlärda låtar, senare måste jag säga att jag håller fullständigt med. Låtar som sticker ut är uppvärmningen, vars melodi samplats av Alcazar i “Sexual guarantee”, och det tog ungefär 20 genomlyssningar innan jag slutade bli förvånad över att höra Luther Vandross istället för Andreas Lundstedt. Koreografin är enkel och discoinfluerad - och sitter som ett smäck tillsammans med låten.

Street-latin är en skön brygga mellan uppvärmingen och jive-delen, som så klart är helt outstanding. Enkelt, tillgängligt och fanstastiskt kul. Och jobbigare än jag först trodde!

Koreografin till Justins “My love” är briljant. Slutprodukten är koreograferad till basgången (samma som Justin dansar till i videon) och är enkel men genialisk.

Cardio-delen denna gång är influerad av crumping, vilket gör att den är ganska hård och bitvis primal i sitt rörelsemönster. Koreografin håller en lagom svårighetsgrad, med detaljer som även de duktigaste deltagarna kommer få jobba lite för att sätta.

Enda missen är att slutlåten inte är det starkaste kortet, vilket är lite tråkigt. 39:an lyfte rejält i finalspåret, i 40 känns det som om näst sista låten är starkare än finalen. Samtidigt är nervarvningen och stretchen så rolig att allt är förlåtet! (Är det förresten fler än jag som tycker att det vore mer logiskt att köra koreografin i nervarvningen två varv till i slutet? När Åsa slutade där under utbildningen trodde jag att det var en felräkning från hennes sida, men sen ser jag i videon att de gör det även där.)

En bonus för oss instruktörer är att videon innehåller en rappande Gandalf och en rappande Dan. Som i Dan “Bodycombat” Cohen. Bara det i sig är en upplevelse. Om du inte har DVD:n och inte kan kolla får du trösta dig med den här dans(?)videon:

Andra bloggar om: dans, bodyjam, les mills, gruppträning, träning

Idag testade vi ett lite annorlunda grepp för att promota Bodyjam bland våra deltagare.

Vi har många som går på aerobic dance, men få av dem vågar sig in på Bodyjam-passen. Jag vet inte om det är namnet som avskräcker, eller om det handlar om hederlig gammal förändrings-skepticism, men det är något vi behöver jobba med. När en av våra populäraste aerobic dance-instruktörer som kör måndagar 19.30 (mycket populär tid ute i Täby) behövde vick tog jag på mig det. Vi lät “aerobic dance” stå kvar på schemat, eftersom jag tidigare kört aerobic dance och många av deltagarna önskat sig ett gästspel var det inget konstigt med att jag skulle köra.

I början av passet berättade jag precis vad vi skulle göra: åka på en resa genom världen - Indien, Brasilien, Latinamerika och USA - men jag sa aldrig att det var Bodyjam. Det var lite skeptiska miner under första uppvärmingslåten, men någon gång under “Buttons” byttes minerna ut mot förtjusning.

Resultat: 23 deltagare. En gick ut efter halva passet. Resten körde på, hänge med otrolit bra och hade mycket roligt. När jag i slutet berättade att vi just kört Bodyjam gick det upp ett ljus på många av ansiktena. Många kom fram efteråt och berättade hur roligt och utmanande det hade varit. Vi får se hur statistiken ser ut på Bodyjam-passen på fredagarna framöver.

Jag kan rekommendera att “kapa” dans-pass för att göra reklam för Bodyjam!

Andra bloggar om: bodyjam, les mills, gruppträning

Det känns fånigt att efter varje kvartal skriva “så jäkla bra release”, men det är precis så det känns. Bodycombat 31 är dessutom en av de jobbigaste releaserna hittills, vilket inte vill säga lite.

Låt nummer två innehåller en kombo med en dubbel roundhouse, vilket kommer ställa krav såväl på oss instruktörer att coacha teknik och nivåer.

Om man inte tar det lugnt i spår tre så kommer man samla på sig mjölksyra till öronen, vilket inte alls är bra inför resten av låtarna. Minns ni “Wasabi”? Trean har klara paralleller till den, både mjölksyremässigt och övningsmässigt.

I fyran är evasive side kick kvar, men den har gjort sällskap med en jump kick i en kombination som känns!

Femman: hej då axlar. Hej mjölksyra! Vag sägs om fem nivåer speed ball?

I spår sex kommer en kombination med låg block, backfist och cross jab, något som jag hade svårt för i början. Jag ville följa upp den låga blockningen med en blockning i mitten, istället för en backfist. Klart skön kombination, framför allt när back kicken läggs på. Låten passar utmärkt. Det här är också den enda chansen till att återhämta sig.

Muay thai-spåret smakar blod och mjölksyra. Det innehåller ett helt nytt slag och fler än 150 knän (!). Det är inte alls skönt att den föregår spår åtta, som är ett av de jobbigare power training-spåren som varit med. Också i åttan gäller det att hålla tillbaka lite och jobba med nivåer, eller att ha strategiskt utplacerade spyhinkar.

Styrkan: Enkel. Koreografimässigt. Egentligen bara två övningar med lite variation. Men man ska aldrig missta “enkel” för “inte jobbig”. Gör man det så har man en överraskning att vänta här.

Nedvarvningen är skön. Den obligatoriska katan är enkel, och precis som i föregående releaser är det en upprepning av en kata vi gjort tidigare i programmet. Ordningen på stretchövningarna är lite omkastad, vilket också känns fräscht.

Just nu funderar jag bara på hur mycket träningsvärk jag kommer ha imorrn.

Andra bloggar om: bodycombat, les mills, gruppträning, träning

Spontana reflektioner efter Bodypump 61:

1. Uppvärmningslåten är kanon. Samma stil som tidigare, lite laid back, lyfter inte utan ger instruktören möjlighet att etablera sig själv och passet. Bicepscurlen är tillbaka!

2. Hade någon spelat upp spår 2 (knäböj) och spår 7 (utfall) och sagt att “Ena av de här är utfallslåt, vilken?” så hade jag satt stora pengar på att det var spår 2. Musikstilen i de två benlåtarna har bytt plats. I övrigt känns också bägge låtarna lite lättare om man har lättare för snabba, explosiva rörelser. Det är kul, för man har utrymme att lägga på lite extra.

3. Bröstlåten är lite annorlunda. I refrängen saktar vi ner istället för att köra på, något som i alla fall åt på mina reserver. Jag kommer behöva plocka av lite vikt i början av det här kvartalet, trots ganska lång paus i mitten.

4. Två ord: bred rodd. Skön låt som har hög igenkänningsfaktor, men det är inte E-Type.

5. Triceps består av tre olika moment, och här måste man lasta på rejält på stången. Jag körde 7,5 på varje sida under release 60, ökade till 10 på varje sida här och jag hade lätt fixat minst ett kilo till. Mycket hög igenkänningsfaktor i låten och koreografi och musik sitter som ett smäck.

6. Biceps. Hård låt, som kändes lättare än sin föregångare. Bra kontrast till övriga spår i programmet!

7. Dynamiska utfall bakåt. Bra variation för att få deltagarna att vekligen känna att det främre benet ska jobba. Ingen typisk utfallslåt, men kommer kännas igen av de flesta åldersgrupper. Foten på brädan finns kvar som alternativ, och delen med stång är lättare vilket gör att man definitivt kan öka vikten.

8. Axlar. Inga armhävningar … inte i början av låten i alla fall. “Mac raise” är tillbaka, vilket är kul, jag gillar den övningen skarpt. Det ställer dock större krav på utrustningen, och alla anläggningar som kör med gammal utrustning bör se över sina vikter. De nya vikterna med grepphål i mitten sparar på underarmarna.

9. Mage. Inga konstigheter. Alternativet när man ligger i plankan är rätt smärtsamt (för magen, alltså) och låten är suverän - även om jag som Bodyjammer känner att jag vill göra helt andra rörelser till den.

10. Stretch. Spontant kändes det som om vi fick stretcha varje muskel lite längre än normalt, i alla fall i början. Det är enbart positivt. Mönstret har också ändrats lite, vilket också är bra eftersom de tidigare stretchlåtarna i sitt upplägg varit snarlika.

Totalt sett är 61 en skön mix av musik med hög igenkänningsfaktor både på låtar och artister. Det enda jag kan invända mot är att Glen Ostergaard i den här videon har gått ner i vikt och är så läskigt lik T-bone i “Prison Break” att det blir läskigt.

Vad tycker du?

Andra bloggar om: bodypump, gruppträning, träning, les mills

Jag brukar uppmana mina deltagare att fråga om de tycker att en övning inte känns där den ska. I söndags kom en relativt ny deltagare fram och undrade varför han kände av bicepscurlen mycket mer i höger arm än i vänster.

Min första tanke är att han missat byta vikt på ena sidan. Det har hänt mig, men där jag direkt känner att något är snett kanske man inte gör det på samma sätt som ny deltagare. Så var inte fallet.

Han kanske är vänsterhänt och starkare i vänster? Nej.

Inga skador, varken gamla eller nya, och det var inte smärta utan bara trötthet i muskeln.

Jag började fundera på om han höll på med något fysiskt arbete antingen hemma eller på jobbet. Snickeri, måleri, flytt - vad som helst som skulle kunna förklara det hela. Ingen tur här heller.

Då slog det mig.

“Har du barn?”

“Ja, en sexåring”

“Och du brukar bära din sexåring i höger arm?”

“Ja, jo, nu när du säger det … jag bar honom en längre sträcka i morse”

Mysteriet löst. Så enkelt kan det vara ibland. Sensmoralen är såklart att man som småbarnsförälder behöver vara noga med att försöka variera vilken arm man bär barnen med. Det är mycket lätt att bara bära på en sida och därmed bli snedbelastad.

Andra bloggar om: bodypump, träning och föräldraskap, träning

Något som slog mig i helgen var hur de flesta ställen som kör Bodypump har vikter som har ett par år på nacken. Dessa är ju fulla med något slags pulver, som med tiden rinner ut och gör vikterna lite lättare. När man lastar på samma vikter som vanligt på ett ställe där vikterna är splitt nya, så känner man definitivt skillnad.

För övrigt så ligger studion på Worldclass Kungsholmen bra till för utmärkelsen “Bästa studion i Stockholm”.

Andra bloggar om: bodypump, gruppträning, träning, worldclass

Jag har vid vissa tillfällen dragit på mungipan när jag läst koreografihäften från Les Mills. Det är nämligen inte alltid de får texten rätt. Jag minns fortfarande hur jag försökte få ihop det i Bodycombat 21, under styrkelåten (”Somebody to love”) när det stod “When the group is found …”

“When the group is found to be lies”, tänkte jag, det är en konstig textrad. Det är såklart “When the truth is found to be lies”. Nu missar man oftast dessa grejer, men i senaste Bodyjam-releasen går det inte. Gandalf sjunger nämligen med till “Sexy Back” vid flera tillfällen, och det tog ett tag för mig att fatta att det var det han gjorde. Textraden är “Get your sexy on”, men Gandalf har hört det som “Who’s the sexy girl”. Det är lite humor, men samtidigt förtar det lite av hela magin kring spåret. Det är som när man är helt inne i en bra film och helt plötsligt skymtar en mikrofon och illusionen får sig en törn.

Vill du ha fler “felhörningar” kan du kolla sajten Kissthisguy.com som samlar såna.

Man kan lära sig något från varje instruktör. De flesta har någon del jag gärna sparar undan i en minnesvrå för att ta fram vid ett lämpligt tillfälle. På dagens Bodypump-pass lärde jag mig en hel del om hur man inte ska göra.

Instruktören hade begått misstaget att förra veckan lova att det denna gång skulle bli hela nya passet. Uppenbarligen var hen stressad med att lära sig programmet, eftersom koreografin satt sämre och sämre för varje låt som gick.

Lärdom 1: var försiktig med vad du lovar i euforin efter ett pass. Det är viktigt att hålla sina löften till deltagarna, men inte på bekostnad av kvaliteten på passet.

Lärdom 2: Om du måste stresslära dig programmet, gör det med vett. Att köra pass och flyga flygplan har en sak gemensamt: det är start och landning som är viktigast. Problemet när man stressar för att lära sig passet är att starten tenderar att bli jättebra, medan landningen är snudd på en katastrof Idag var ett praktexempel, när det kulminerade i att stretchlåten tog slut innan vi hunnit stretcha klart framsida lår. Det hade varit bättre att lära sig varannan från början och varannan från slutet.

Vi kom igång rätt sent med passet, sex minuter av passet hade gått när uppvärmninen satte igång. Då gäller det att vara extra snabb mellan låtarna. När batteriet i headsetet tog slut och instruktören fick ett nytt hämtat mellan rygg och triceps var det tyst en stund. Sedan pratade instruktören en stund om teknik, vilket gjorde att pulsen hann gå ner och avbrottet kändes långt.

Lärdom 3: Om mer än hälften av passtiden har gått och du inte satt igång med triceps än, då gäller det att köra korta pauser för att hinna bli klar i tid.

När vi kom till utfallslåten sänkte jag min låda till lägsta nivå för att använda alternativet med låda. Efter att instruktören berättat om teknik och uppmärksammat att det var ett par som redan kört utfallslåten med steplåda säger hen: “Jag vet att det finns ett alternativ”, varpå hen ställer foten på sin låda som är på högsta nivå “men jag är en sån där jobbig anställd, och jag köper inte det så vi kör utan”. Det här är enormt problematiskt. Visst finns det saker man kanske inte håller med om som Les Mills-instruktör, men såna tvivel tar man med sina kolleger och med Les Mills - man ventilerar dem inte med deltagarna. Dessutom är man inte ensam på sin anläggning, och om andra instruktörer kör alternativet med lådan tappar man en av fördelarna med förkoreograferade pass: att alla gör likadant. Resultatet här blev att minst en av deltagarna körde utfall med en fot på lådan, som var på högsta nivå.

Lärdom 4: Tala aldrig - aldrig - illa eller i nedervärderande termer om alternativ som ingår i en övning, även om du inte använder dem själv för du finner dem fullständigt värdelösa. Det får bara dig att framstå som oprofessionell.

Vad tycker du som är deltagare? Och du som är instruktör, har ni någon strategi för sånt här på er anläggning?

Andra bloggar om: bodypump, les mills, gruppträning, friskvård

Idag känner jag verkligen att Bodycombat 30 innehåller nya rörelser. Den nya sparken har gett mig träningsvärk i … ryggen (!) och svärdsvingandet bidrog med en hel del träningsvärk i bålen. Det gör ont att både nysa och skratta, och jag vet inte vilket jag ser fram mot mest ikväll: rotationerna i spår 6 när jag ska köra BC 29 ikväll, eller “slomo explo” i Bodyjam 38.

Mest ser jag fram mot att få börja med nya kvartalsreleaserna.