SvD har idag en debattartikel av en Christer Enkvist, läkare från Trollhättan, där det hävdas att dietisters råd orsakar fetma. (För övrigt publicerades exakt samma debattartikel i Sundsvalls Tidning redan i januari)
Problemet med Christers debattinlägg är att det är få seriösa dietister som rekommendarar att man ska undvika fett helt och hållet. De rekommenderar att man äter fett, men i rimliga mängder. Här slåss Christer med väderkvarnar.
I övrigt är debattinlägget något som är helt i linje med “Fettskrämd”, en bok och en blogg som argumenterar att animaliskt fett är rena hälsokuren. Det är svårt att ha förtroende för en läkare som tar upp exempel där personer som rörde sig och åt frukt gick upp i vikt, utan att någonstans föra fram de hälsofrämjande aspekterna med just frukt.
Ett problem med bemötandet av hans debattartiklar är att motståndarlägret kör med minst lika dumma argument. Till exempel att “GI-metoden inte har några vetenskapliga underlag”, där man hävdar att det inte finns långtidsstudier som påvisar effekten av dieter med lågt glykemiskt index (eller ännu hellre, låg glykemisk belastning). Ett annat argument är att det skulle röra sig om en modenyck. Det man missar då är att diabetiker har använt sig av dieter med lågt glykemiskt index långt innan gemene man lärde sig stava till “glykemiskt”.
Hur som helst, mitt största problem med Christer Enkvists argumetnation är ett som jag inte ens tänker bemöta. Det är så korkat att det får tala för sig själv:
[…] vad gäller vikten är det praktiskt taget omöjligt att motionera sig ned i vikt.
(Förresten: jag antar att Christer Enkvist medvetet skriver under med “läkare” utan att ange vad han är specialiserad inom. Har man problem med öronen så är det sällan en hjärtspecialist man går till. Jag misstänker att det i Christers fall inte handlar om näringslära som specialitet.)
Andra bloggar om: dieter, kost, gi, bantning, övervikt
I februaritävlingen
TV6
Bloggen