Kost & Kropp

När jag klev av bussen den strålande soliga lördagmorgonen kände jag definitivt att jag använt gamla muskler på nya sätt. Framförallt i korsryggen och i nacken, efter alla höftrullningar och snakes. Men det var en skön träningsvärk, och jag kände mig laddad. Koreografin satt som den skulle, nu gällde det bara att mjuka upp kroppen och väcka hjärnan.

En Red Kick senare stod jag ytterst i det led vi blivit ombedda att göra och kollade på när de andra deltagarna en och en gjorde en dansrörelse tillsammans med ett ljud som passade till den. Just inslagen av lek är något av ett signum för Les Mills grundutbildningar, och leken är både avkopplande, energiskapande och understryker de allvarliga bitarna på ett bra sätt.

Vi var nitton deltagare, vilket innebar att två elever delade på samma spår i de flesta fall. Efter uppvärmningen delades gruppen upp i två mindre diton, och man instruerade parallellt med sin spår-kollega i varsin ände av salen. Och det var nu höger-vänster-kaoset infann sig. Som deltagare gör man stegen på höger fot, medan man som instruktör instruerar på vänster. Förvirringen uppstär när man ska fortsätta bygga på något som någon annan påbörjat. Man har repeterat in steget på höger fot och ska sedan snabbt ställa om sig till vänster. I mitt fall är redan två åttor utlärda, och självklart gör jag dessa steg åt fel håll (på höger fot) första gången. Koreografin satt dock verkligen som den skulle, deltagarna var glada och efter första missödet flöt det på rätt bra.

När vi efter passet tittar på videon och lyssnar på Åsas feedback till oss är jag glad att jag är van att se mig själv på video. Att se sig själv filmad är som dubbelspeglingseffekten eller som att höra sin röst inspelad - något som kan vara rätt traumatiskt under fel omständigheter, och något som tar lite tid att vänja sig vid. Åsa ger mig beröm för att koreografin sitter och för lugnet i spår 10, och jag får lite bakläxa på utförandet av några rörelser.

Vi ska köra passet igen under eftermiddagen, med filmning och individuell återkoppling, men först är det lunch och ett teoriblock. Vi går igenom ytterligare hörnstenar, till exempel diskuterar vi hur man kan göra för att skapa kontakt mellan oss och deltagarna och mellan deltagarna och musiken. Det är intressant att lyssna på de olika infallsvinklarna man får när tjugo personer mer olika erfarenheter tittar på samma problem. Jag är glad att lunchen bestått av en sushi i Täby Centrum och inte en pizza från grannrestaurangen, eftersom jag skulle ha legat i grav paltkoma med så mycket mat i magen.

Innan det är dags för andra passet för dagen laddar vi med att ställa oss i en ring och ge varandra massage. Det är otroligt avkopplande trots att det bara rör sig om någon minut, och dessutom höjer det team-känslan bland oss deltagare.

Sen är det dags.

Det är lika roligt den här gången, och nu lyckas jag hålla mig på rätt fot och åt rätt håll hela tiden. Jag känner mig rätt nöjd när vi går upp till föreläsningssalen för att kolla på videon medan Åsa börjar ge individuell feedback till några av instruktörerna, men när jag ser mig själv på videon undrar jag vad jag egentligen höll på med. I vissa av stegen ser jag ut som en hösäck.

Nedbruten av trötthet, träning och för lite näringsintag under dagen kan jag inte tänka varken klart eller positivt när jag är på väg hemåt. Det känns som om jag inte riktigt fixar det här, och jag undrar om jag verkligen ska instruera Bodyjam. Jag har aldrig köpt när någon säger att “det inte är min grej”, det handlar om vad man vill göra, och vad man prioriterar och inte om något slags medfödd talang. Men just nu undrar jag om jag inte har fel. Jag kanske ska släppa det här och bara vara deltagare?

Vi har alla fått en ny låt att instruera till dagen därpå. Jag har fått uppvärmingslåten som innehåller en annan sak som är min utmaning: isoleringar, framförallt bröstkorgsisoleringar. Att göra isoleringar är en sak, att göra dem mjuka, till dans en annan.

Humöret åker upp ett par snäpp efter middagen, och jag kollar igenom mitt spår på dvd:n och tränar på isoleringarna. Jag ska klara det!

Andra bloggar om: bodyjam, les mills, gruppträning, friskvård

Gymnastikförbundet tipsar om att träning på redskapet Bosu visas i TV4 under vecka 44:

“I Malou von Sievers populära förmiddagsmagasin Efter Tio (som kan ses i efterhand online) visar Gymnastikförbundets Irene Samuelsson smarta träningsrörelser på det heta och högst flexibla träningsredskapet Bosu. Den som vill lära sig mer får tillfälle på Seniormässan i Göteborg (v 45).

Bosu är egentligen en förkortning av Both Sides Up, (redskapet är en halv boll med en rak platta och som namnet säger kan man använda båda sidorna). På denna halva boll tränar man det mesta - styrka, kondition, balans (fråga skidlandslagen), stretching - se själva i Efter Tio 30 oktober till 3 november.”

Som av en händelse har Gymnastikförbundet (from vecka 44) ett specialerbjudande i sin webbshop: Bosu, pump och träningsprogram till ett bra paketpris.

Årets julklappstips?

Göteborgs-Posten skriver om en amerikansk studie som visar att medelålders kvinnor som rör på sig regelbundet är dubbelt så friska som kvinnor som är inaktiva:

Den nya undersökningen är inte den första som visar att motion förbättrar immunförsvaret, men det är en av de största och längsta, hittills. Sammanlagt ingår 115 kvinnor i studien, som publiceras idag i tidskriften The American Journal of Medicine.

-Det här bekräftar ännu en gång betydelsen av motion, säger docent Ingibjörg Hrönn-Jonsdottir vid Institutet för stressmedicin i Göteborg. Att man redan vid sådan här måttlig träningsdos ser effekter på immunförsvaret är uppmuntrande. För att veta om man får någon påverkan också på andra sjukdomsprocesser behöver man studera större grupper under betydligt längre tid.

När jag klev av bussen strax innan åtta i morse tänkte jag att sist jag var på gymmet vid den här tiden jobbade jag här. Nu var det lite annorlunda, Bodyjamutbildningen skulle hållas på min hemanläggning och jag skulle vara med. Jag har tidigare skrivit om mina höstplaner, där just Bodyjam-licensen är ett av målen.

Egentligen behöver jag inte gå den här utbildningen. Jag hade lika gärna kunnat filma två låtar från en release och skicka in dem. Och jag flyttar bak min egen deadline med över en månad - egentligen hade jag tänkt ge dansklasserna på Danscenter en månad till innan jag tog steget. Samtidigt är en utbildning ett utmärkt tillfälle att bli coachad, så när jag fick frågan tänkte jag “Jag kör”.

Så därför stod jag på scen och försökte imitera Damon Frost klockan strax efter åtta en fredagmorgon i en gruppträningssal på nJoy i Täby. Meningen var att vi skulle presentera oss genom att imitera en skådis, dansare eller annan känd person som inspirerar oss, och Damon inspirerar mig både som dansare och som lärare. Åsa Fornander, nyss hemkommen från fem veckors dansande i New York och sprudlande av energi och glädje, plockade Damon rätt snabbt (jag tror inte imitationen var lika bra som ledtråden, att det handlade om en tidigare medlem i BouncE).

När presentationerna var klara bar det av. Vi körde igenom Bodyjam 38, som skilde sig ganska mycket från 36 som vi körde under min tidigare utbildning. Första delen, inspirerad av dansstilar som salsa och merengue, var inte så svår. Desto mer utmanande var istället del två, som innehåller element av modern dans i en jazzfunkig förpackning. Som alltid var det svårt att inte ryckas med och köra fullt ut redan under första passet, trots att jag visste hur mycket mer fysisk aktivitet som väntade under dagen. En sak som är knepig med utbildningar där instruktören kör spegelvänt är att man som deltagare kör passet på höger fot, medan man ska instruera på vänster. Det är en utmaning i sig. Men mer om det imorgon, när förvirringen satt in på allvar.

Efter rast med ombyte och energipåfyllning väntade en teorigenomgång: de fem hörnstenarna, som är desamma för samtliga Les Mills-pass, och elementen som är specifika för Bodyjam. Sedan var det plötsligt lunch, och eftermiddagen bestod i princip bara av fysisk aktivitet. Åsa gick igenom stegen i varje låt utan musik, och sedan körde vi låten med musik till för att känna på den. Den här gången körde vi på vänster fot, vilket var skönt. Den här genomgången var ovärderlig. Helt plötsligt klarnade stegen och det var mycket lättare att genomföra dem. Inte ens den dubbla snurren på en cha cha-takt utgjorde något större problem efter det här.

Alla instruktörer har fått varsin låt, eller i vissa fall två där låtarna är korta, och dessa ska vi instruera imorgon. Genomgången av passet på det här sättet tog tillsammans med några korta raster och en frågestund nästan tre timmar - men klockan 15.00 var vi klara med dag ett. Nu återstod bara att öva in koreografin till den låt jag blivit tilldelad.

Rättning: de låtar jag blivit tilldelad. Eftersom låt tio är så kort, fick jag låt elva också. Man kan lugnt säga att det här är den värsta, eller bästa, delen jag kunde fått. Låt tio är mer modern dans än något annat, och kombinationen i låt elva innehåller den för mig största utmaningen i den här koreografin. I kombinationen gör man två knälyft samtidigt som armarna gör en cirkel ovanför huvudet, därefter följer en snabb vändning och en “snake”, en vågformad rörelse i överkroppen, nästan som om man duckade sidledes under ett hinder. Att teoretiskt lära mig koreografin tog tio minuter, men utförandet var värre. Efter en timmes nötande gick jag och stretchade igenom kroppen som definitivt protesterade mindre efteråt, men den kändes fortfarande tung och genomtrött.

Om du funderar på att gå en Les Mills-utbildning ska du inte planera något de kvällar utbildningen går. Dels för att du kommer vara för trött för att orka göra något, och dels för att det är en utmaning att plugga in och förbereda utlärningen inför nästa dag.

Jag orkade knappt slänga in kläderna i tvättmaskinen innan jag däckade i soffan med middag. Jag passade på att kolla på Land of the Dead, en zombierulle, och tänkte att grillad kyckling inte är rätt sak att äta när man ser zombies äta människor levande. Stärkt av stretchen kollade jag igenom mina spår på dvd:n och upptäckte att det är några detaljer jag behövde korrigera. Men eftersom kroppen hotar att lämna mig om jag rör på mig mer ikväll får jag ta det imorgon bitti istället.

Andra bloggar om: bodyjam, les mills, gruppträning, friskvård

En domstol i Liverpool har nyligen beordrat Akinwale Arobieke, 45, att inte längre ta på andras muskler. Inte heller får han be om att mäta muskler eller hänga i närheten av gym rapporterar BBC News.

Akinwale kom nyligen ut från fängelsevistelse efter att ha dömts för 15 fall av trakasserier. Han tog kontakt med unga personer på gatan och bad att få känna på deras muskler och se dem träna medan han såg på. Läs mer hos Wikipedia…

Välkommen hit, oavsett om du är ny eller gammal läsare. Gratistidningen Kost & Kropp som distribuerades till gym runtom i Sverige, och gav ett smakprov på innehållet i Fitness Magazine och BODY Magazine, är numera en blogg. Fortfarande handlar innehållet om friskvård, träning, hälsa, motion och allt som hör till det. Tittar du på inläggen så ser du att det finns inlägg som spänner ett helt år tillbaka i tiden. Det beror på att Kost & Kropp köpte upp en annan blogg, Frisk!

Medan vi putsar upp funktionerna här får du gärna tipsa oss om du hittar några fel. Och vill du ha lite läsning så rekommenderar jag ett fortfarande högaktuellt inlägg: Fetma blir norm i USA

Andra bloggar om: friskvård, bloggar, träning, motion, hälsa

« onsdag

Jag har många gånger fått frågan hur jag hinner träna dans, instruera pass, jobba heltid, blogga och samtidigt ha något slags fritid. Allt går bara man är effektiv, säger jag. Så här kan en torsdag se ut för mig.

06.40 Väckarklockan ringer. Jag snoozar. Det känns att jag gick och la mig sent igår. Tur att jag inte får några som helst biverkningar av insomningstabletterna. Måste komma ihåg att prata med doktorn om fler, jag gjorde slut på den sista igår.

07.14 Jag flyger upp när jag inser hur länge jag legat och snoozat. Frukost, rågflingegröt med cashewnötter och lättmjölk, macka med ost och skinka, ett halvt paket minikeso och ett glas juice. Jag har slut på Mitt Val Sport, jag måste komma ihåg att handla det.

08.25 På jobbet. Det är klart skönare att åka en senare buss, 178:an som går 07.31 är oftast knökfull. En kopp kaffe och jag är igång.

10.14 Jag är hungrig som en varg. 45 minuter kvar till lunch, och jag undrar hur jag ska överleva.

11.12 Nånstans förträngde jag hungern, men nu är den tillbaka och har hela släkten med sig. Jag kollar på matsedeln: det bästa restaurangen kan erbjuda idag är panerad fisk. Jag grundar med en proteinshake eftersom panerad fisk tenderar att vara mycket panering och lite fisk. Som tur är kan man ta kokt potatis till, och dressingen serveras vid sidan av.

14.02 Jag jobbade hemma i måndags och tisdags och saknade verkligen mitt gröna te, som stod på jobbet. Nu njuter jag av en kopp samtidigt som jag skickar mail till evenemangdeltagare.

15.45 Mellanmål. Ikväll blir det hård träning, så det gäller att grunda ordentligt. Två äpplen, proteinshake, två mackor med ost och skinka. Jag är redo.

17.03 Jag är framme på SATS Hötorget. Jag tar en Bodypump-biljett och byter om.

17.38 Killen som står bredvid mig är en alfahanne. Eller vill vara en. Han har 41 kilo i knäböj, men hans knän befinner sig på alla ställen utom rätt. Jag funderar lite över utmaningen man har som instruktör att få personer som alfahannen att inse att teknik är viktigare än antal kilo på stången.

17.52 Jag gör en mental anteckning att prata med Pär, som instruktören heter, innan nästa veckas Bodypump. Han har vänt på 3/1 och 2/2 i bröstlåten. Lätt hänt, och när man kommer in i ett mönster och tror att man gör rätt krävs det att någon påpekar felet för att man ska se det.

18.09 Jag har lastat på ordentligt. Redan i början av det här programmet la jag till fem kilo på knäböj, och hamnade på 36. Likaså hände med både bröst- och rygglåten, de gick från 21 till 26. Jag utmanade mig själv på biceps och lastade på ett extra kilo på varje sida - det kändes. Jag springer ut och hämtar en biljett till Bodycombat-passet efter Bodypumpen.

18.21 Axlarna bränner nåt vansninnigt under axellåten. Jag kör hela vägen med en 2,5-kilos viktplatta i varje hand och fattar än en gång inte hur folk pallar att byta till stång med fem kilo på vardera sidan i den här låten.

18.35 Tur att jag förberedde och tog med mig två Pripps Energy. Jag hade inte fixat Bodycombat direkt efter Bodypump annars. Fredrik är på hugget idag.

19.24 Sista armhävningarna i styrkelåten sker på knä, och det är bara viljestyrka som jobbar. Musklerna är slut. Det har varit ett fantastiskt pass, Fredrik är duktig med kontraster och nivåskillnader i intensitet. Det droppar om mig under stretchlåten, och jag är trött i kroppen på ett fantastiskt skönt sätt. Torsdagar har blivit min favoritdag för egen träning: det enda som är skönare än ett bra träningspass är ett bra träningspass när man vet att nästa dag är fredag och helgen närmar sig med stormsteg.

19.46 Jag klämmer i mig tre Gainomax Choklad för att stå mig till middagen. Gainomax är rena rama knarket: vansinnigt gott. Gräddig konsistens och chokladsmak som liknar Pucko. En mycket skön belöning efter ett hårt pass.

20.10 Jag åker hemåt, och njuter av att hinna läsa lite till i “Maskrosungen”.

21.06 Mat! Jag orkar inte laga något avancerat, det blir fullkorns cous-cous och fiskbullar. En proteinshake för att kompensera för fiskbullarnas fattighet på protein, och två kiwifrukter för att få i mig lite vitaminer. Jag ser att jag missade ta min omega-3-kapsel på morgonen och tar två nu.

21.38 Jag drar kablar för att koppla in teven ordentligt. Kollar mail, bloggar, läser bloggar och fixar med några uppdrag jag har.

23.26 Dags att borsta tänderna och göra hela kvällsrutinen. Det är fredag imorrn!

« tisdag | onsdag »

Jag har många gånger fått frågan hur jag hinner träna dans, instruera pass, jobba heltid, blogga och samtidigt ha något slags fritid. Allt går bara man är effektiv, säger jag. Så här kan en onsdag se ut för mig.

06.40 Väckarklockan ringer. Jag jobbar hemifrån idag eftersom jag får min nya teve levererad under dagen. Jag gör i ordning frukost: rågflingegröt med cashewnötter och mjölk, macka med korvost och skinka, 1 glas juice, ett halvt paket Minikeso och så tillskotten: 1 kapsel Omega-3, 1 Mitt Val Sport. Jag passar på att läsa morgontidningen under frukosten.

07.33 Efter tandborstning och sedvanliga morgonbestyr slår jag på datorn och kopplar upp mig mot jobbnätverket.

10.19 Jag ringer Danscenter och ställer mig i kö till Streetfunk-klassen ikväll. Jag får reda på att Damon Frost precis har fått barn (GRATTIS!) och Oscar kommer vikariera. Coolt, då får jag testa locking ordentligt för första gången.

10.24 Telefonen ringer. Det är budfirman som kommer med teveapparaten. Lådan är jättestor, men inte så tung.

10.41 Telefonen ringer igen. Telefonmöte om julfesten på jobbet. Vi spånar idéer kring vad vi kan göra. Jag gör mig redo att åka in till jobbet.

12.09 Lunch. Jag köpte med mig en sallad från Bosphorus, som gör libanensisk-inspirerade rätter. Bulgur kyckling är mycket god.

16.45 Mellanmål. Två smörgåsar med ost och skinka och en proteinshake gjord på lättmjölk. Det här borde jag stå mig på.

17.17 Jag är sen iväg från jobbet. Jag skyndar mig till tunnelbanan och är stressad hela vägen. Jag passar på att läsa lite i “Maskrosungen” av Sandra Gustafsson. Fördelen med att pendla är att man har tid att läsa.

17.59 Jag kommer in på Danscenter med andan i halsen. Jag får plats på passet och byter om. Knäskydden lär inte behövas idag, så jag skippar dem.

18.48 Locking är roligt, men svårt. Man gör ganska små rörelser och markerar takterna genom att spänna armar, ben och överkropp. Däremellan är rörelserna ganska flytande. Koreografin har många moment som påminner om varandra, och takten går fort. Jag är genomsvettig, men det är mycket roligt. Jag gör en mental anteckning om att börja på locking nästa termin.

19.40 Jag ska på dejt, men jag måste äta först. Café Cozy har en okej hälsotallrik med rödbetor, råris, kyckling, keso och avocadodressing. Kycklingen är ingen höjdare, men rödbetor är alltid gott.

20.14 Wayne’s Coffee är fullsatt, så vi går ner till McCafé. Jag blir positivt överraskad, latten är mycket bra. Liksom sällskapet

22.45 Filmen, Talladega Nights: the ballad of Ricky Bobby är bra. Will Ferrell är rolig som alltid, och Gary Cole (Jack Killian i “En röst i natten”) gör en skön biroll.

23.26 Jag och min dejt skiljs åt vid T-centralen och kommer överens om att göra om ‘et. Jag tar tunnelbanan hemåt.

00.02 Kvällsmat. Jag är jättehungrig, jag har inte ätit sen den där hälsotallriken. Ett halvt paket keso och ett halvt paket skinka går raskt ner. Jag passar på att packa upp teven. Snygg!

00.44 Jag borde ha lagt mig för mer än två timmar sen, men kommer i säng först nu. Min tinnitus gör sig påmind, och jag har svårt att somna trots att jag är trött. Jag kommer vara trött imorrn, men det var det värt: det har varit en bra och givande dag.

01.20 Jag lyckas inte somna, tjutet i öronen låter som en gammal teve som står på. Jag tar min sista Imovan, en insomningstablett, och somnar så småningom som en stock.

« tisdag | onsdag »

Jag har hört två låtar från nästa Bodycombat-release idag (alltså nummer 30) och jag säger: vi har något stort framför oss.

Combat 2 (track #4) gav mig inte bara ståpäls över hela kroppen, den innehåller dessutom en sanslöst häftig spark som aldrig använts i Bodycombat tidigare.

Tur att release 29 är så bra så jag inte behöver längta ihjäl mig.

Andra bloggar om: bodycombat, les mills, gruppträning

Svaret från Sporthälsa kom i form av kommentarer på inlägget. För att det inte ska gå någon förbi, får det ett eget inlägg. Kort sagt är svaret ett mycket långt sätt att säga nästan ingenting, och de få saker som sägs följer inte någon stringens.

Så här skriver Staffan Söderlund, projektledare på Sporthälsa:

Hej Micke,

Mitt namn är Staffan Söderlund och jag är projektledare på SportHälsa. Jag fann din blogg via Google av en slump.

Visst så räknas vi som en bilaga/tematidning till SvD i juridisk mening. Det är dock inte syftet och visionen och bakgrunden till varför vi startade tidningen är följande:

Vi ville skapa något som vi kände saknades på magasinsmarknaden idag. Detta var en tidning som kombinerar synen på att det är viktigt att träna och röra på sig för att må bra samtidigt som vi vill belysa hur viktigt det är att tänka på vad man äter och må bra själsligt oxå samt göra det i en seriös form - utan sensationsjournalistik. Om man gör ett “vanligt” magasin i tidnings-Sverige som distribueras via - som brukligt är - Interpress (de sköter det mesta av tidningsdistributionen i Sverige) så konkurerar man med dels med livsstilsmagasin och kvällstidningar och dylikt. Dessa jobbar mkt med förstasidespuffar som “Gå ner 5 kg på en vecka och bli sommarsmal” eller liknande för att sälja så mkt lösnummer som möjligt och bibehålla en hög upplaga. Det ville vi inte göra för då kände vi att vi tappade visionen med tidningen som är att bidra till en ökad folkhälsa.

För att komma runt det problemet så började vi kolla på alternativa distributionskanaler och fick möjligheten att samarbeta med SvD. Jag kan citera Catharina som är bilagaansvarig på SvD: “Vi gillar verkligen er tidning. Den ger oss ett mervärde och är den bästa bilagan vi någonsin haft.”

Anledningen till att det står “Annons - Den tidning utges av SportHälsa - Annons” längst upp på varje rdationell sida har att göra med att eftersom vi är fristående och inte ägs av SvD måste det stå så enligt svensk lag eftersom SvD inte är avsändaren.

På vilken adress skickade du detta mail? Vi har inte sett till det iaf. [Mailet skickades till info@sporthalsa.se, den adress som stod uppgiven i tidningen, min anm.]

Vad det gäller vårt lite mer lättsamma reportage “40 sätt att förändra din vikt” så refererar jag till vårt kostexpert på tidningen Helene Nilsson samt till en artiklen i ett grekiskt träningsmagasin som idén till det reportaget kommer ifrån.

Vi menar inte att bikramyoga skulle var ett bättre sätt att svettas på utan ett alternativ. Vi vill belysa fler valmöjligheter till att bara gymma eller spela fotboll. De vi vill nå är inte de som tränar 4-5 gånger i veckan utan mer den som just nu inte rör på sig och behöver inspiration till att komma igång och äta nyttigare. Vi vill att de Svenska sjukskrivningstalen ska gå ner och vi försöker gör vår insats.

Vill du själv ringa Kim Melander för att få närmare svar ang. Bikram kan vi bistå dig med hennes mobiltelefonnummer vilket är det lättaste sättet att nå henne på för hon är en upptagen kvinna.

Har du fler synpunkter på vår tidning som du vill ventelera med oss som gör SportHälsa så kan du maila mig eller ringa på 08-441 00 15 under kontorstid.

Mvh Staffan Söderlund
Projektledare på tidningen SportHälsa

Först och främst vill jag ge en eloge till Staffan och Sporthälsa som faktiskt tar sig tid att bemöta kritiken. Även om frågan om kosten fortsätter vara obesvarad, och det med rätta eftersom rådet att inte äta efter 18.00 är lika konstruktivt som att säga “sluta äta”. För att citera fritt ur minnet från en av Fredrik Pauluns böcker: “Man kan inte vinna en kamp mot hunger. Antingen äter man, eller så dör man.”

Genom att lägga sig på den lättsamma nivån gör man precis tvärt om mot filosofin som Staffan skriver om i sitt svar (”Det ville vi inte göra för då kände vi att vi tappade visionen med tidningen som är att bidra till en ökad folkhälsa.”)

När det gäller Bikram-Yoga så uppfattades texten inte alls som om det var ett alternativ. Fördelen med just Bikram-Yoga skulle vara att man svettas ut gifter, allt annat är en efterkonstruktion. Självklart är det Kim Melander som ligger bakom denna (des)information, eftersom den gynnar hennes rörelse, och självklart bemöter hon inte kritiken eftersom det inte finns några som helst vetenskapliga belägg för det hon säger. Tvärt om har det visat sig att friska människor inte svettas ut gifter.

Vidare skriver Staffan att tankarna bakom SportHälsa är “en tidning som kombinerar synen på att det är viktigt att träna och röra på sig för att må bra samtidigt som vi vill belysa hur viktigt det är att tänka på vad man äter och må bra själsligt oxå samt göra det i en seriös form - utan sensationsjournalistik”

Staffan tar vidare också ställning för att det är en redaktionell produkt i stycket om varför det står “annons” överst på sidorna i tidningen. Här sätter sig Staffan i en svår sits, eftersom förra numret skulle innehålla en guide till Stockholms gym - men man missade många gym, däribland Worldclass som är en av de största aktörerna i Stockholm. Jag tog inte upp det i originalkritiken eftersom det är så uppenbart att det här är redaktionella annonser, men när Staffan argumenterar för att SportHälsa skulle vara en seriös redaktionell produkt så kan jag inte undgå att diskutera även den artikeln.

Antingen visar det att man inte har koll på den bransch man säger sig skriva om, eller så handlade det om redaktionellt annonsutrymme, alltså att annonsörerna betalade för att få redaktionell text skriven om sig. Jag lutar åt det senare, och då sysslar man förvisso inte med sensationsjournalistik, utan med något som är lika dåligt: reklam dold i redaktionell text.

Andra bloggar om: sporthälsa, träning, media, mediekritik, annonsbilagor, redaktionella annonser