Kost & Kropp

Jag vill gärna blicka tillbaka lite till Super Saturday igen.

En av de instruktörer jag såg fram mot att få köra för var Dan Cohen. Han har varit en stor inspiration ända sen Bodycombat 21, när jag började instruera just BC, och jag hade ju redan tränat för de flesta andra instruktörer tidigare.

Jag tycker att Dan under lördagen hade sina lysande stunder. Jag fick till exempel gåshud när han under rygglåten i Bodypump-passet peppade med hjälp av ilska. Men största delen av dagen var han inte den instruktör jag sett på DVD-releaserna. Vilket är konstigt, eftersom både Rach, Gandalf och Susan levererade galant.

Dan kändes lite stiff, som om han inte riktigt kunde slappna av. Jag vet inte vad som låg i botten för det. Det släppte lite granna fram till kvällens party, men till och med då kändes det så.

Först trodde jag att jag var ensam om det, men sedan jag pratat med ett gäng andra så hade de ungefär samma uppfattning. Sånt är trist.

Det som är bra med den här historien är att Dan var ute hos oss och körde Bodycombat 29 tisdagen efter Super Saturday, och då var han precis den instruktör jag sett på DVD:n. Avslappnad och cool, verbal, tydlig, pedagogisk, showig. Han levererade en träningsmagi som var helt sanslös; Han hade en hel publik även utanför salen, folk kunde inte riktigt slita sig.

Jag vet inte om det var färre människor som gjorde skillnaden, eller att det var en annan målgrupp, eller om han bara hade en dålig dag. Men det var skönt att se att Dan verkligen är en fantastisk instruktör och inte en illusion skapad av bra filmteam.

Andra bloggar om: les mills, bodycombat, dan cohen