Kost & Kropp

Vi som är instruktörer i Bodycombat har förmånen att få köra för Dan Cohen och Rachael Newsham, de två huvudkoreograferna, under Super Saturday den 9 september. Om du gillar Bodycombat (eller Dan) och inte kan gå på Super Saturday så kommer Dan ut och gästar nJoy Täby, stället där jag instruerar, tisdag 12 september. 18.30, engångsträning kostar 125 spänn och upplevelsen är inkluderad.

Andra bloggar om: bodycombat, les mills, dan cohen, njoy, träning

Tränar du och bloggar om det? Är du instruktör och har en egen blogg? Hjälp mig skapa en lista över instruktörs- och träningsbloggar. Lämna länken till din (eller någon annans) blogg i kommentarerna.

Andra bloggar om: träning, motion, bloggar, bloggosfären

Bodypump var det första jag började instruera för mer än tre år sedan. Kort därefter gick jag utbildningen till aerobicinstruktör och mitt första fasta aerobicpass låg 10.00 på lördagförmiddagar. I början av den här terminen hade gymmet jag instruerar på hyrt Catrin Engström som skulle utvärdera oss instruktörer och komma med feedback. Jag minns att jag fick mycket beröm för att jag var så pedagogiskt duktig trots att jag knappt hunnit bli varm i kläderna, och att min främsta punkt att jobba på var “sträck på dig”. I samma veva lät vi kunderna tycka till om alla instruktörer, och jag minns att de flesta gillade mig. Utom en. Hon skrev “Byt ut Micke på lördagar kl 10, han håller inte tillräcklig nivå och har alltför maskulin stil!” Det var den roligaste kommentaren jag fått om mitt instruerande hittills.

Hur som helst så hade jag alltså taskig hållning under aerobicpassen. Jag hade så taskig hållning att jag, med ett klädombyte, hade kunnat göra rollen som Quasimodo med ryggskott. Sakta men säkert ändrade det sig. Medveten träning, bland annat långa raska promenader där jag bara tänkte på hållningen, gjorde att min hållning blev strikt och Bodypump-mässig både inne i aerobicsalen och utanför den. Det var en skön känsla när Catrin berömde mig för hur väl jag lyckats.

Under 2002 hade jag gått på Danscenter i två terminer och dansat streetfunk. I slutet av andra terminen hade jag hittat ett rätt skönt flyt, och jag hade ett rätt skönt flyt i street- funk- och jamgenren. Det var inte förrän jag gick Bodyjam-utbildningen som jag insåg att jag betalat för striktheten genom att förlora flytet. Jag behövde jobba mycket mer på känslan, och det skulle kräva hårt jobb. Men att ge upp har aldrig varit min grej.

I höst har jag tagit en timeout från alla freestylepass. Jag kommer ha tre fasta pass i veckan: Bodypump, Bodycombat och Bodystep. Sen kommer jag gå på Danscenter igen, för att hitta tillbaka till flytet. Den här gången tänker jag inte byta strikthet mot flow, jag tänker kombinera dem. Det ska bli skönt att få göra något fysiskt för min egen skull. Och till våren tänker jag ta den där Bodyjam-licensen, som blir min fjärde Les Mills-dito.

Andra bloggar om: gruppträning, instruktörsrollen, bodyjam, aerobic

Snowboardträning Ett nytt format på gruppträning lanseras i höst, och tillbehöret är något som ser ut som en skateboard, men utan hjul. Balans, styrka och koordination tränas med hjälp av redskapet som från början togs fram specifikt för snowboardåkare. Träningsformen kallas X-treme och lanseras av SHOKK. Målgruppen är framförallt barn och ungdomar i åldrarna 8-16. Fantastiskt initiativ som förmodligen kommer bli en succé. Vi får hoppas den kommer till Sverige. SHOKK’s new class appeal

Fitnessminister Storbritannien har fått en “fitnessminister”. Caroline Flint ska förmå det brittiska folket att röra sig mer. Vi har visserligen en folkhälsominister, men Morgan Johansson har inte lyckats speciellt bra med just friskvårdsbiten. Jag tycker det vore en utmärkt idé att skilja på socialtjänsten och folkhälsan i ministerposterna i Sverige. BBC News: ‘Minister for fitness’ appointed

Branschstandard för instruktörer Mera Storbritannien: Till skillnad från Sverige har Storbritannien en stark branschorganisation för friskvårdsföretag. I Sverige har vi FRISK, som idag inte har någon som helst aktivitet och som hittills har åstadkommit ganska precis ingenting. FIA, som Storbritanniens branschorganisation heter, har bland annat som krav att medlemsföretag bara anlitar instruktörer certifierade av Register for Exercise Professionals (REP). REP är ett organ som licensierar instruktörer i olika nivåer och säkerställer en bra lägsta nivå för instruktörer. Detta höjer såklart statusen och digniteten för yrkesgruppen. Nu kör REP en stor kampanj i Storbriannien. New REPs awareness campaign to launch

Ny pilatesform Mad Dogg Athletics, företaget som äger varumärket Spinning och både utbildar spinninginstruktörer och säljer spinningutrustning, har nu också börjat med en egen version av Pilates: FitCore Pilates. Jag förstår att företag måste skydda sina varumärken, men frågan är om det inte gör branschen en otjänst med en massa olika versioner av en så pass ny träningsform. Vanliga motionärer vet ju inte riktigt vad de ska kalla’t. Mad Dogg Launches FitCore Pilates

Andra bloggar om: friskvård, träning, motion, friskvårdsbranschen

Apropå debatten om fettskatt som med jämna mellanrum blossar upp: DN publicerade igår en undersökning som visar att fyra av tio svenskar är för att höja momsen på “godis, chips och liknande varor”. Jag är inte säker på om de själva vet vad de vill med undersökningen. Frågorna de ställt är:

“Tycker du att momsen på mat skall sänkas?”

“Tycker du att onyttig mat ska beskattas högre än nyttig mat?”

“Tycker du att momsen på godis, chips och liknande varor skall höjas?”

För det första är det helt skilda frågor, där den första överhuvudtaget inte handlar om mat och hälsa, den andra om skild momssättning på “nyttig” respektive “onyttig” mat, och den tredje om något som närmast kan liknas punktbeskattning på “onyttiga” varor. Tyvärr tar man ingenstans i artikeln upp hur gränsdragningen mellan “nyttig” mat och “onyttig” mat skall göras. Man har inte heller gjort någon annan gränsdragning i frågeställningen än det insinuanta “godis, chips och liknande varor” Är en Snickers onyttigare än en powerbar från Multipower?

Formuleringen “godis, chips och liknande varor” är också intressant. Vad innebär “liknande”? Skall beskattningen ske efter hur mycket fett eller socker något innehåller? Det skulle straffa valnötter hårdare än chips, och lax skulle straffas ut till förmån för hoki och annan mager fisk. Sockerinnehåll skulle straffa ut återhämtningsdrinkar som Gainomax hårdare än läsk, eftersom den förstnämnda innehåller mer socker. På det hela taget är frågan godtycklig och populistisk. Nyhetsvärdet är tydligen att fler svenskar blivit medvetna om att fetman är ett problem. Också det är en icke-nyhet med tanke på vilket fokus det varit på fetma och övervikt i nyheterna de senaste åren.

Jag har tidigare skrivit att jag inte tror på fettskatt, och just gränsdragningarna är det viktigaste argumentet. Det som skulle kunna fungera är att sänka momsen på frukt, grönsaker och andra nyttiga basvaror för att stimulera folk att köpa dem. Det är också lättare att definiera några få grupper av varor som “nyttiga” och därmed moms-subventionerade än att avgöra vad som är “onyttigt”.

Att priset inte är ett speciellt stort problem visas inte minst av de enorma påslag som till exempel biograferna gör och ändå lyckas sälja massor med godis, popcorn och läsk.

När vi pratar skatt får vi inte bara hänga upp oss på “energi in”, vi behöver också diskutera “energi ut”. Det är lite galet att man idag kan få göra bruttolöneavdrag för att köpa en dator, medan friskvård och motion bara får dras på nettolön. Att stimulera rörelse är ur ett folkhälsoperspektiv minst lika viktigt som att stimulera nyttigt ätande.

Läs hela artikeln hos DN

Andra bloggar om: fettskatt, mediekritik, fetma, övervikt, momspolitik

… nästan som vanligt i alla fall. Jag är kvar och kommer skriva om instruktörslivet, friskvård, träning och kost ur ett personligt perspektiv. Det kommer dyka upp några nya ansikten som skriver om prylar, kläder och nyheter som rör oss som tränar och oss som instruerar.

Du behöver inte göra något alls, förutom fortsätta läsa Frisk!

Köpare är Ove Rytters förlag, som bland annat ligger bakom tidningarna Body och Fitness Magazine.

Best of Bodycombat-passet blev också ett av de bästa passen jag har kört. Det första jag gjorde var att ställa en hink längst bak i salen, som en fingervisning om vad som komma skulle - deltagarna såg ännu mer förväntansfulla ut då. Passet uppfyllde definitivt deras (och mina) förväntningar: och deltagarna såg både glada och taggade ut hela tiden trots att det blev extremt jobbigt framåt muay thai-låten, och trots att folk lunkade snarare än sprang runt efter låt 8 så fanns där en energi som jag sällan upplevt. Träningsmagi på riktigt!

Det bokstavligen rann om mig efter passet, och det tog en del jobb att välja ut och lära om låtarna, men det var det värt. Enda nackdelen är att passet är strax över 56 minuter, vilket gör att det inte finns några utrymmen för pauser. Eller nackdel och nackdel förresten …

Nästa tisdag är det samma sak, bara lite hårdare!

Andra bloggar om: bodycombat, träning, gruppträning, les mills

Andreas Narfström cyklar till Sydafrika, till förmån för tredje världen. Resan började den 8 juni och han har idag hunnit till Österrike. Andreas bloggar från resan, i både text- och bildform, på http://www.narfstrom.se

En amerikansk forskare föreslår alla västvärldens regeringar att fundera över en särskild skatt på fett, för att få ner konsumtionen, skriver DinaPengar.se.

Det står inte vad Barry Popkin, som forskaren heter, är forskare i, men han borde vara medveten om att expertisen inte är helt enig om det där med fettets betydelse för fetman. Jag tror att skattelättnader på frukt och grönsaker är att föredra framför skattehöjningar på feta eller energitäta varor, men mest av allt behövs utbildning och information. Så länge det finns underlag för såna här bantarbluffar är det uppenbarligen för dåligt med kunskap om hur man ska äta. Dessutom handlar det inte enbart om att begränsa energin in, det gäller lika mycket att öka energin ut. Matindustrin har såklart också ett stort ansvar.

Andra bloggar om: fettskatt, matpolitik, övervikt

I dagens DN finns en notis om en studie som gjorts i USA. Forskarna sammaställde studier som omfattade mer än 250 000 personer, och undersökte om det gick att göra någon koppling mellan BMI och risken att dö i hjärtinfarkt.

Det visade sig att personer som enligt BMI-skalan klassas som överviktiga (BMI 25-30) löpte den lägsta risken att dö i hjärtinfarkt. Feta (BMI 30-35) löpte samma risk som normalviktiga (BMI 20-25). Högst risk löpte de som var kraftigt överviktiga (BMI 35 och uppåt), följda av personer med BMI under 20.

En stor orsak till att BMI är ett dåligt verktyg för att avgöra risken för hjärtinfarkt är att BMI inte skiljer på fettvikt och muskelvikt, och ytterligare en orsak till att BMI inte skall användas på enskilda invidider utan som statistikt verktyg på stora folkgrupper.

Källa: DN, pappersupplagan, söndag 20 augusti (tyvärr finns inte artikeln online än)

Andra bloggar om: bmi, övervikt, hjärtinfarkt