Kost & Kropp

Den här dagboken har tillhörande bilder. Vissa avsnitt har många bilder, andra har en eller två. Tanken är att du läser texten och sedan tittar på de tillhörande bilderna. Du kan också bara läsa dagboken, eller bara titta på bilderna. Det är upp till dig! (Kolla också in “Del 1: lördag“)

När du klickar på fotolänken öppnas ett litet fönster. Klicka direkt på “Pause” i det nya fönstret, och kom sen tillbaka till dagboken.

Klicka här för att öppna albumet

När du läser dagboken kommer du så småningom till de första bilderna. När det står: [bild 1-7] kollar du de första sju bilderna genom att bläddra med pilarna. Om pilarna har försvunnit för du muspekaren längst upp i bildfönstret, så dyker de genast upp igen.

När du väl kollat på bilderna läser du vidare, tills du kommer till nästa bildanvisning. Ibland är det en enda bild, till exempel [bild 17], ibland är det flera bilder, till exempel [bild 1-7]. Det gör inget om du bläddrar för långt. Motiven kommer oftast avslöja att du gått för långt och då kan du bara bläddra tillbaka.

Nu är det dags …

08:53 Det känns att det är tidig söndagsmorgon när jag går från tunnelbanan till Frescatihallen. Jag undrar lite över hur deltagarna från igår känner sig, om jag känner mig så här trött så måste de vara fullständigt slut. Solen skiner, himlen är nästan helt klar och det är nog lite kallare idag än igår.

09:04 Lina Andersson är redan igång på stora scenen: “Chassé, chassé, mambo fram, mambo bak. Känn att ni öppnar upp!”

Det märks att det är tidig söndagmorgon när jag tittar runt i Frescatihallen. Det är väldigt få besökare som sitter vid borden, besöker montrarna, handlar i klädshoppen och cafét. Många har valt att ta sovmorgon. Men vid stora scenen märks ingen sovmorgon av, det är fullt med deltagare på Linas “Danzante”. Jag går upp till cafét och ber om en stark latte, som får väcka mig lite till medan jag njuter av Linas pass.

09.23 I danssalen är både Cecilia Gustafsson, Åsa Fornander och deltagarna barfota. Tunga rytmer från trummor ackompanjerar rörelserna i Afropowerdance. Tyngdpunkten är låg, och överkroppen jobbar lika mycket som benen. Det ser rätt frigörande ut, och både Åsa och Cecilia har stora leenden på läpparna. Jag går inte in i salen för att inte störa, men jag gissar att deltagarna ser lika glada ut.

09.27 Sovmorgonen märks inte heller i stepsalen, där Maria Linghult och Emma Johansson kör Powerstrike Impact. Deltagarna sätter en kombination med jabbar, krokar och när uppåtgående armbågen kommer skriker de “HA!”. Det är färre leenden här, men energin här handlar inte om glädje - den handlar om fokus och att vinna över motståndaren. Musiken speglar rörelserna och de fokuserade minerna hos deltagarna. [Bild 1-15]

09:43 I Nike-montern, där man bland annat kan se ett läckert utbud av olika Nike-skor [bild 16], står Agneta med fjärrkontrollerna i högsta hugg [bild 17]. Fredrik Sjöberg kommer förbi och pratar en stund om hur gårdagen gick och förväntningarna på dagen. Agneta har inga fler pass, men Fredrik har ett pass senare på dagen [bild 18-19]. Lena Holmberg kommer också förbi med sin dotter [bild 20].

09:57 Linas pass når sitt crescendo till tonerna av “Smack my bitch up” med Prodigy. Ingen visar några som helst tecken på att det är a) tidig söndag förmiddag och b) andra konventdagen. Det är fullt ös både på Lina och deltagarna [bild 21].

10:05 Teamet som ska köra Les Mills Bodycombat show är redo att äntra scenen, och de bjuder på en tung mix av kator, slag och sparkar till toner från sköna Bodycombat-låtar [bild 22-24].

10:11 Sovmorgonen är slut. Nu är det högtryck igen, och utställarna har plötsligt en hel del att göra [bild 25-26].

10:13 Kön till stepsalen, där Maria Olofsson ska köra just step är lång, och minerna är både förväntan och andra-dagen-på-ett-kul-konvent-trötta. Insläppet börjar när som helst [bild 27].

10:14 Danssalen har också samlat ett köande gäng. Här gäller samma mix av miner, och passet de väntar på är Caroline Nilssons “Jazzy Jam” [bild 28].

10:15 Maria Olofsson laddar, men hon verkar inte riktigt behöva det. Hon är raka motsatsen till trött. Laddad, pigg, glad, energifull - allt det där och lite till [bild 29]. Insläppet har börjat, deltagarna är på väg att fylla salen [bild 30].

10:19 Madonna sjöng “Strike a pose” i Vouge, vilket är precis vad Caroline gör innan passet sätter igång [bild 31]. Också danssalen håller på att fyllas till brädden med deltagare [bild 32]. Maria från Täby är laddad, fräsch och förväntandsfull [bild 33].

10:22 “Jazzy Jam” är igång. Här gör Caroline en smart grej, hon ber deltagarna längst fram att välja ut sin favoritplats längre bak i salen. Deltagarna ska få byta rader under passet, så de som är längst bak får vara längst fram och tvärt om. På det sättet kan alla hänga med. Bra knep när man har en mindre sal! [Bild 34-35]

10:37 Jag hör att spinning är igång redan utanför Allhuset, och när jag kommer in i salen så kan jag gissa temat. “Be my lover” är på sin sista refräng, och sedan tar “Rythm is a dancer över”. Japp, det är “Rewind the 90’s” med Kent Sörensen och Nils Torring, varav den senare just nu leder passet. Nils manar deltagarna att förbereda sig, för snart kommer de till en uppförsbacke. Inte heller här märks det att det är andra passet, andra konventdagen [bild 36-37].

10:52 Dörrvakten som kollar att de som vill gå in har brickor är en bra funktionär. Han hälsar och öppnar dörren varje gång jag går förbi. Exemplariskt! Det är såna småsaker som skiljer service från bra service.

10:58 Maria Olofsson bygger på koreografin på ett pedagogiskt sätt. Steg läggs på, snurrar byggs in och deltagarna flyter med. Solen lyser upp passet genom fönstren längst bak i salen, vilket lyfter energin ytterligare [bild 38-40].

11:08 Carola Kostenniemi kör final till “Genom eld” med Camil… ehh. Ja, du fattar [bild 41]. Camilla älskar schlager, och det gör deltagarna också. När det sedan blir bugg som avslut blir det ännu gladare miner framför stora scenen.

11:12 Jag tar en latte till och pratar lite med Sara Backman. Vi minns bägge två våra första Les Mills-utbildningar, och vi pratar om hur det kändes och fördelen med att vara en liten grupp på en utbildning. Vi konstaterar att det väldigt sällan är tjejer med när det gäller Bodycombat och konvent eller kvartalsutbildningar i Stockholm.

11:19 Patrik Lindström sitter och väntar på att deltagarna ska ta plats och göra i ordning sina cyklar för “The Essential Ibiza Ride”, där klubbmusik från Ibiza får vara soundtrack till ett pass med mycket klättring [bild 42]. Det är många cyklar, och många deltagare men det går rätt snabbt [bild 43-48]. Pejman, Mia, Kristina, Ulrika och Jörgen från Onyx i Borås är redo - på samma plats som igår [bild 49]. Patrik släcker ner allt utom scenen och sätter igång en låt som lika gärna hade kunnat spelas i en lounge på Ibiza. Deltagarna börjar trampa. Fem minuter. Sen börjar klättringen.

11:54 Jag träffar två deltagare som är fullständigt betagna i Peter Friis Nielsen som kör på stora scen. Vi pratar lite om gårdagen. Yoga Groove med Misty Tripoli var fantastiskt, det är bägge två överens om. Mistys approach till yoga är annorlunda - hon uppmuntrar deltagarna att låta, att skratta och att röra sig i positionerna för att känna hur kroppen egentligen känns.

Vi pratar också om Peter Friis Nielsen, som idag är sanslöst bra. Det är ett jazzigt, lekfullt pass, och deltagarna ser ut att ha riktigt roligt. Peter kör utlärningen utan musik. När han inte räknar in stegen så sjunger han själv, och det är svårt att inte bli förtjust i både passet och Peter.

12:09 I stepsalen är Emma Johansson igång med Cardio Muscle. Triceps och mage jobbas igenom när jag kommer in, och det är ingen lek. Det är fullt allvar. Jag kan riktigt känna den brännande sensationen i magen när deltagarna jobbar [bild 50-51].

12:16 Sandra och Ylva från Herrljunga och Angelica och Camilla från IKSU i Umeå kör igenom Camillas koreografi för att vara säkra på att minnas stegen [bild 52].

12:21 Jag pratar lite med Caroline Nilsson om konventet. Det är roligt att det blandas så många typer av människor - allt från hardcorespinnare som bosätter sig i spinningsalen och sedan är där hela konventet till hardcoredansare som i princip sover över i danssalen.

12:30 Snart dags för final i Peters pass [bild 53-55]. Sista stegen finputsas och deltagarna får lära sig avslutningen, där de går ihop två och två och jazzar loss ännu mer - och de får dessutom lyfta varandra.

12:42 Peter kliver av scenen för att lämna plats för Nikes Show Team [bild 56].

12:49 Jag köper lunch och funderar återigen över Levinsky’s och deras hutlösa överpris på lunchen, 79 spänn. Halva priset hade känts mer rimligt. Det ser inte speciellt spännande ut [bild 57]. Jag pratar lite med Anna Duberg medan jag äter, men när Nike Show Team kommer upp tystnar vi bägge två. Det är häftigt och rappt. Jag fattar inte riktigt hur de hinner med klädbytena som accentuerar de olika stilarna - allt från rock till hip-hop.

13:01 Misty Tripoli intar stora scenen [bild 58-59]. Det är dags för Studio 54, passet som är döpt efter det legendariska diskoteket. Och nog ska det bli disco alltid. Monica Björn flyter med i rörelserna som om hon aldrig gjort något annat än dansat [bild 60]. Det är snudd på tortyr att stå still mitt i all denna energi, så jag rör mig bort mot danssalen. Jag hör Misty säga “Can I say ass?” (såklart hon kan) “Ladies, give me some of that asswalk. Guys … however you wanna do it.” Jag tänker en än gång på hur sjukt cool Misty är.

13:16 Fredrik Sjöberg är också grymt cool [bild 61]. I Chicagosal… förlåt, danssalen är det “All that jazz” som gäller och deltagarna manas på att visa all sin sexighet [bild 62-63]. Det är riktigt roligt, både jag och deltagarna skrattar till när Fredrik skojar till det. Det är många leenden i salen, och mitt eget är minst lika stort som deltagarnas.

13:28 Per Markussen dansar loss i stepsalen [bild 64-69]. Ibland hänger inte ens kameran med. Energin är hög, deltagarna är med och musiken rockar. Allt som behövs för ett bra step-pass. Per instruerar deltagarna att skrika “Hey!” på ett steg, men de lyckas inte riktigt uppfylla hans förväntningar. Men på frågan om de är med svarar de ett rungande “JA!”

13:47 I spinningsalen sitter två coola instruktörer, Andreas Wester och Nils Torring [bild 70], och kollar på Sarah Coleman som kör “Peak Performance Intervals”. Till sin hjälp har hon Martin och Sandro, som är ledare för varsitt lag [bild 71-76]. Deltagarna är uppdelade i två lag och de befinner sig på olika ställen på sträckorna. Martins lag får plötsligt ställa sig upp och kämpa i en tung uppförsbacke medan Sandros team trampar på i en raksträcka. Det förstnämnda laget verkar vara mer högljutt och svarsbenäget, men Sandros team kämpar på minst lika bra i det tysta.

13:58 Misty Tripoli avslutar sitt pass med riktigt disco-groove. Deltagarna får bilda två led och bilda en tunnel, de som står i yttersta änden på ena sidan får sedan dansa sin väg genom tunneln. Gissa om de gillar det? [Bild 77-80]

14:01 Per har hunnit bli genomsvettig. Inte konstigt när han är inne på finalvarvet och tar i för kung och fosterland (jodå, Norge är ett kungadöme och kungen heter Harald V) [bild 81-82]. Han är grymt nöjd med passet [bild 83].

14:04 Nöjd med passet är också Fredrik Sjöberg som är omringad av glada deltagare [bild 84]. Glad är också Åsa Fornander som ska ta över danssalen [bild 85]

14:13 Ut på scen kommer BouncE och kör en show som bara BouncE kan. Till tonerna av Colonel Bogey March kommer de ut på scen i grå baggy byxor, stora blå rockar av militärtyp och militärhattar. Showen är cool, och hela konventhallen stannar upp ett tag. Det är väldigt lite rörelse medan BouncE uppträder: cafét, receptionen och montrarna verkar nästan övergivna.

14:25 Per Markussen, Lina Andersson och Camilla Kostenniemi är strålande glada [bild 86].

14:31 Emeli Andersson är tyvärr sjuk. Som tur är kan Åsa Fornander hoppa in och köra ett pass i danssalen. Åsa är full med energi och använder hela scenen, och deltagarna hänger lätt med [bild 87-91]. Jag är lite imponerad av energin. trots att det är femte passet och andra konventdagen verkar alla fräscha. Mig skulle de få moppa upp som den våta fläck jag skulle vara. Hur gör folk?

14:38 Young Ho Kim kör X-Do combinations i stepsalen. Deltagarna drillas i serier av slag och sparkar. Serien är varken lång eller komplicerad än, och deltagarna gör sitt bästa för att imitera Young Hos styrka, snabbhet och smidighet [bild 92-102].

14:57 Kent Sörenssens vikarie (som jag tyvärr inte har namnet på) kör “Tour de France”. Deltagarna har precis klarat av en sträcka och får varva ner några minuter innan nästa. Det är okej att prata av sig nu, men snart är disciplinen hård. Instruktören visualiserar sträckan och lagets position i förhållande till andra: det är seger som gäller. Deltagarna ger varandra high-five för att peppa lagkamraterna till en bra prestation även på denna sträcka. Plötsligt går instruktören ner från scenen och sprejar en fin vattenånga över första raden för att ytterligare förstärka upplevelsen. [Bild 103-110]

15:10 Slag- och sparkserien i X-Do Combinations har blivit längre. Young Hos bakgrund i taekwondo (han har svart bälte, 5:e dangraden) märks tydligt. Han är styrka, snabbhet och smidighet personifierad [bild 111-113]. Än varvas knän, uppercuts med front kicks och back kicks, och i slutet av kombinationen läggs två klappar in. Young Ho vill höra alla sätta klapparna samtidigt, och får inget riktigt svar. “Is it too hard for Sweden?” frågar han och får ett “NO!” till svar - nästa gång sitter slag, sparkar och klappar bättre.

15:18 Benjamin Black, Misty Tripolis trummis-kompanjon och de svenska stödtrummisarna gör sig redo för Bodyjam med trummor [bild 114].

15:18 Det förra passet är inte slut än, men det är redan kö till Bodyjam-passet [bild 115].

15:22 På stora scenen guidar Jenny och Alvaro igenom deltagarna i koreografin. Den är inte lång, men innehåller mycket knix och trix. När man sätter dem känner man sig som en i BouncE-gänget, och det gör inget om man inte lärt sig någon speciellt lång bit - det är coolt och det räcker.

Jag rör på mig mot utgången - hur gärna jag än hade stannat så måste jag hinna till mitt eget pass. Inuti gråter jag över att jag inte hinner se de sista passen. Bodycombat 26, Nya Nike Rockstar-passet, Bodyjam med livetrummor … för varje pass jag tänker på blir stegen mot garderoben tyngre och tyngre.

15:27 Medan jag väntar på mina grejer i en annars ödslig garderob tränar killarna från Grounded inför sin show på stora scenen. Breaking på hög nivå [bild 116-118]. Ännu en grej jag missar. Förbaskat. Nästa år ska jag vicka bort eventuella pass så jag inte missar något. Jag hoppas också på att kloningstekniken gör extrema framsteg så jag kan vara på i alla fall två ställen samtidigt. Vi ses väl där?

Du har hört det förut. Andelen feta och överviktiga ökat drastiskt i USA sedan 80-talet. “Epidemi” är ett inte helt ovanligt ord när utvecklingen i USA kommenteras. 2004 var fler än 6 av 10 vuxna amerikaner överviktiga (ett BMI över 25). En av fyra vuxna amerikaner var vid samma tidpunkt feta (BMI över 30). Andelen har inte minskat sedan dess.

Samtidigt som amerikanska regeringen gör ansatser att stävja utvecklingen så sker det en förändring på många plan i samhället. En förändring i synen på, och en ökning av acceptansen för, övervikt. Man skulle kunna prata om en svängande pendel i och med denna förändring, att pendeln slår från ett trådsmalt ideal till ett kraftigare, men mer troligt är det att synen förändras därför att majoriteten är överviktiga - och det är oftast majoriteten som dikterar normen.

Skönhetsidealen när det gäller övervikt håller gradvis på att ändras. En undersökning gjord på 80-talet visade att mer än hälften av amerikanarna höll med om påståendet att “En person som inte är överviktig är mycket attraktivare”. När samma påstående gjordes i en undersökning förra året höll mindre än en fjärdedel av amerikanarna med, en ökning av acceptansen med över 60 procent.

Storlekarna har blivit större. Fenomenet kallas för “vanity sizing”, och innebär att ett damplagg som idag är storlek “small” (amerikansk storlek 6) för 50 år sedan skulle ha varit “large” (amerikansk storlek 12). “Vanity sizing” bottnar i att amerikanska damstorlekar standardiserades under 1940-talet. Man tog helt enkelt mått på ungefär 15000 kvinnor och satte sedan standardstorlekar utifrån dessa mått. Du har säkert sett det på film, det pratas om storlekar som 6, 8 och 10. De som passade i en storlek 8 på 50-talet ansågs smala, och det hänger kvar än idag: man är smal om man är en “eight”. Genom att öka den faktiska storleken, men fortfarande kalla den 8 smickrar klädbranschen köparna, som då blir mer benägna att köpa plaggen.

Även andra saker ökar i storlek. Bussätena i kollektivtrafiken i Chicago gjordes en halv tum bredare för att passa överviktiga. Bilbältesförlängare är ett standardtillbehör som i stort sett varje biltillverkare tillhandahåller. Tillverkare av möbler till restauranger har ökat storleken både på stolar, soffor och bås. En ovetenskaplig titt på kurvorna över andelen feta amerikaner och över medianstorleken på nybyggda hus, visar att dessa kurvor följt varandra hand i hand de senaste tio åren.

Acceptans-lobbyisterna får fler och fler anhängare. Acceptansrörelsen började som en motreaktion till det bemötande överviktiga får. Bland annat blir överviktiga diskriminerade och bemötta som om de vore mindre intelligenta. “Samhället borde ändra på sig och acceptera oss. Ge oss ett värdigt bemötande istället för att öka vår skuldbörda.” Det är rimliga och viktiga krav. Viktiga, därför att det är så mycket lättare att hjälpa någon om man inte skuldbelägger dem. Rimliga, därför att man vill hitta en lösning på något man ser som ett problem. Man erkänner att individen har ett ansvar, och är utgår från att individen är villig att ta det.

Kraven har de sista åren förändrats, och acceptans-lobbyn pratar nu allt oftare om att övervikt är ett genetiskt problem bortom individens kontroll, och därmed även bortom individens ansvar. Övervikt och fetma beskrivs som något ofarligt, sambandet mellan hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och övervikt avfärdas med att övervikt inte direkt orsakar utan endast förvärrar dessa sjukdomar. Artiklar och studier som visar på hälsofaror med övervikt anklagas för att vara intoleranta mot överviktiga och avfärdas därmed. Att motion, diet och vikt skulle ha något samband påstås vara ett påfund av företagen som tjänar pengar på dieter och motion; “Det finns så många överviktiga, och diet- och motionsföretagen försöker mjölka dessa överviktiga på pengar genom att göra dem rädda för sin kropp.”

Följden av detta ställningstagande är kapitulation. Det är inte längre individens ansvar. Inte heller livsmedelstillverkare och snabbmatsföretag har något ansvar. Övervikt och fetma är nämligen “inget problem”. Ju mer mark denna syn vinner, desto svårare blir det att komma tillrätta med överviktsproblemet.

Jag tror att vi kommer få se ännu fler tecken på fetmanormalisering i USA. Beroende på utvecklingen av övervikt- och fetma i Europa kanske vi får se samma normalisering ske här. Jag tror dock att våra kulturfördelar gentemot både mat- och vardagsmotionskulturen i USA ger oss en stark fördel. Vad tror du?

Den här dagboken har tillhörande bilder. Vissa avsnitt har många bilder, andra har en eller två. Tanken är att du läser texten och sedan tittar på de tillhörande bilderna. Du kan också bara läsa dagboken, eller bara titta på bilderna. Det är upp till dig!

När du klickar på fotolänken öppnas ett litet fönster. Klicka direkt på “Pause” i det nya fönstret, och kom sen tillbaka till dagboken.

Klicka här för att öppna albumet

När du läser dagboken kommer du så småningom till de första bilderna. När det står: [bild 1-7] kollar du de första sju bilderna genom att bläddra med pilarna. Om pilarna har försvunnit för du muspekaren längst upp i bildfönstret, så dyker de genast upp igen.

När du väl kollat på bilderna läser du vidare, tills du kommer till nästa bildanvisning. Ibland är det en enda bild, till exempel [bild 17], ibland är det flera bilder, till exempel [bild 1-7]. Det gör inget om du bläddrar för långt. Motiven kommer oftast avslöja att du gått för långt och då kan du bara bläddra tillbaka.

Nu är det dags …

08:36 Dunket från musiken som redan är igång hörs när jag följer den marschall-kantade vägen mot Frescatihallen. Det är tidigt för att vara lördagmorgon, men den värsta rusningen är över när jag kommer in. De flesta är här. Inga garderobsköer att tala om, och vid incheckningen är det lugnt. Om en dryg halvtimma sätter det igång, konventet som många väntat på sedan förra hösten.

09:03 Agneta Antonsson, Lina Andersson, Linda Svensson och Camilla Kostenniemi kör uppvärmning i stora salen. Stora salen är verkligen det, stor. 200 deltagare är inga problem framför den enorma scenen. Det är en häftig syn: ingen av tjejerna pratar, alla fyra kör uppvärmningskoreografin synkat och deltagarna hänger med utan problem. Det verkligen syns hur laddade deltagarna är. Jag kan nästan ta på förväntningarna [bild 1-7].

09:18 I danssalen ser det mer ut som inne på en nattklubb. Rökmaskiner, discokulor och gulfärgade spotlights lyser upp den rätt dunkla salen. Åsa Fonander förmedlar sin streetkoreografi med ett leende, och deltagarna ser nästan lika coola ut som Åsa [bild 8-13].

09:25 Anna Duberg rockar loss i stepsalen. Stor, luftig och rätt avlång sal med en scen så hög att det inte är någon risk att en deltagare framför skymmer instruktören. Jag behöver inte ens kolla programmet för att fatta att det här är en rockstep, med Anna i cool svart outfit som ligger nånstans på gränsen mellan instruktör och rockbrud [bild 14-16]. Koncentrerade miner varvas med leenden när deltagarna sätter stegen och lär sig koreografin [bild 17].

09:42 Jag tar en kaffe med Jessica (numera Stockholmare) och hennes kompisar Kristin och Anna-Karin från IKSU i Umeå [bild 18]. Det är många intryck. På stora scenen kör tjejerna hårt och blandar fyra olika stilar. Koreografin i aerobic-tempo för att helt plötsligt saktas ner till en funk med Kanye Wests “Golddigger” som ledmotiv. Klädbutiken har högt tryck [bild 19], trots att den befinner sig på andra sidan salen från där jag står så ser jag hur det myllrar bland klädställningarna. Restaurangen är förberedd. Högar med matlådor står redan klara med dagen rätt: pastastallad med kyckling eller räkor.

Trycket på receptionen är högt på morgonen. Frågor, passbyten, plåster - här finns svar och lösning på de flesta problem [bild 20].

10:04 Passet är slut. Agneta och Lina är svettiga, trötta och glada [bild 21]. Passet hade gått bra, och nu kunde Agneta slappna av. För Linas del var det uppladdning inför Stepzante som hon skulle köra senare på dagen.

10:06 Cathi och Lucia från nJoy i Västerås har ännu inte varit med på något pass, men de är glada ändå [bild 22]. Det är svårt att undvika att bli smittad av energin och stämningen i vimlet efter dagens första pass, och jag går också runt och ler. Det här kommer bli en bra dag!

10:09 Jag och Jessica knatar de dryga 200 metrarna till huset med spinningsalen. Det är kyligt, men sträckan är kort och deltagarna är laddade. Cykelsalen ryms den här gången i Allhuset på universitetsområdet. Drygt hundra cyklar finns i salen, fyra stycken står på scen. Activios pulssystem finns också härinne. Varje deltagare kan hämta ett pulsbälte som fästs kring bröstkorgen. Vid bältena finns en dator med touchskärm, där deltagarna matar in sin maxpuls. De deltagare som inte vet sin maxpuls får hjälp med uträkningen av datorn. När pulsbältet är fastsatt syns pulsen på projektionsduken [bild 23]. Ens egen mätare har samma siffra som ens pulsbälte.

Deltagarna har börjat inta sina platser [bild 24-27]. Christina från Jocks i Örebro är redo att sätta på sig sin pulsmätare [bild 28].

10:17 Monica Björn är laddad och glad [bild 29]. Hon ska köra ett pass med Activios pulsmätarsystem, och temat är berg. Mount Percussion heter passet, och all musik efter uppvärmningslåten går i det temat.

10:20 Passet ska börja, och Activios representant börjar med att säga några ord om systemet [bild 30]. Sedan tar Monica över, och inleder passet med ett lite annorlunda grepp. Hon kunde valt den lättare vägen, att välja en fartig låt som många gillar för att få upp energin redan från början. Men Monica är rutinerad och vet vad hon vill uppnå. Hon vill att deltagarna ska ta det lugnt i början och jobba med sin puls. Låten är en soft loungelåt, som tillsammans med Monicas stämma blir en skön start på passet [bild 31-34].

10:47 På väg till yogasalen hittar jag Misty Tripoli och hennes team med livetrummisar som tränar inför Yoga Groove, ett pass som jag blir ännu nyfiknare på när jag ser dem träna [bild 36-37].

10:51 Young Ho Kim kör ett Qi Gong-pass i yogasalen. Yogasalen är belägen avsides för att inte störas av dunk från de andra salarna. Tre av väggarna är klädda i vitt tyg, den fjärde är panoramafönster ut mot en gård som ser oanvänd ut. Ett orört snötäcke utanför bidrar till lugnet som fyller salen, trots att den är full med deltagare. Det är fokus i rörelserna, och jag lyssnar när Young Ho guidar deltagarna ner i en position som påminner lite om halvvägs ner i en knäböj. Där skall de stå i tio minuter. Young Ho berättar att mer avancerade utövare kan stå i mellan sextio och nittio minuter i den positionen, det gäller bara att hitta den rätta känslan.

11:02 Tillbaka i den stora salen igen. “I love rock’n'roll” dånar ur högtalarna; Maria Olofsson kör Energy Moves. Namnet är passande. “Energy” stämmer in på såväl Maria och musiken som på deltagarna [bild 38-39].

11:09 Jag promenerar hela vägen upp till stepsalen igen för att se Niklas Modig in action. Däruppe hittar jag Emma Nord och Magnus Ringberg [bild 40] som också kollar att Niklas sköter sig, och det gör han [bild 41-42]. Mycket ös i ett dansant och avancerat step-pass, där rörelserna sitter tajt ihop med musiken. Deltagarna ser fokuserade ut, men det är inte långt till leendet när stegen väl sitter [bild 43].

11:16 En trappa ner, under stepsalen är det fortfarande nattklubbskänsla. Elaine Hedin har hårt ös på passet, och deltagarna vrider förtjust runt huvudet med händerna över öronen när slutskriet i koreografin kommer [bild 44-49].

11:24 Niklas är färdig. Det bokstavligen dryper svett om honom efter passet [bild 50].

11:33 Jag stöter på ett förväntansfullt gäng som väntar på en föreläsning. Magnus, från Grästorp, Sabine och Ulla från Danderyds Gymnasium och Sami från Borås ska alla gå på “Frisk och glad” med Helene Willix [bild 51].

11:37 Misty Tripoli laddar för Yoga Groove-passet [bild 52-55]. Deltagarna är förväntansfulla, och kön med deltagare utan biljetter, som hoppas på att få komma in ändå, är ganska lång. Glädjen från dem som lyckas få plats trots brist på biljett blandas med besvikelsen hos dem som inte får plats. Jag pratar lite med deltagare som står i kön, och det är lite blandade åsikter. Vissa är besvikna på att inte ha fått fler av sina förstahandsval trots att de anmälde sig strax efter att inbjudan kom på posten i december.

11:49 På väg till spinningsalen igen möter jag Monica Björn och Jessica Clarén [bild 56]. Monica ser jätteglad ut. Trots några små missöden som att brandlarmet gick och headsetet bestämde sig för att ta semester så var passet en framgång.

11:56 Jag kommer in i spinningsalen till tonerna av “Jump”, som övergår till “You shook me” medan jag banar väg genom salen. På samma sätt som det inte gick att missta sig på Rock Step går det inte att missta sig på Rock Spinn. Deltagarnas överkroppar gungar taktfast under uppförsbacken till “Enter sandman”, och Nils Torring som leder passet får dem att tjoa högt när han manar på dem med gester [bild 57-62]. Aristoteles från Nike är glad ut på raksträckan [bild 63].

12:08 Patricia Morenos pass i stora salen sticker ut från mängden. Hon kör utlärningen utan musik och räknar in deltagarna i rörelserna istället “And one, two, three and four …” Mycket fokus på känslor i rörelserna, som att vara kär eller vara riktigt glad. Patricia använder sig bara av en enda låt under hela passet: en mjuk, soft låt med Pussycat Dolls (Stickwitu) [bild 63-64].

12:13 SAFE:s monter. Louise står och balanserar på en fitnessboll [bild 65]. Hon är med i tävlingen som SAFE har, den som balanserar längst vinner en aerobicutbildning eller plats på SAFE:s kommande evenemang. Hon ser glad ut, och hon lyckas stå i 45 minuter totalt får jag veta sen.

12:18 Les Mills-montern är full av bekanta ansikten. Fredrik Andersson, Lena Holmberg och Åsa Fornander informerar om Les Mills-koncepten i allmänhet och Bodyjam i synnerhet [bild 66-67].

12:21 Magnus Ringbergs muskelpass är inne på en styrkedel. Bål och mage får en genomgång, liksom lår och rumpa innan det är dags för riktigt djupa knäböj. Magnus är imponerande. Lugn utan att tappa energi, ödmjuk utan att vara mesig och framförallt tydlig och glad [bild 68-71].

12:41 Dags för lunch. Jag är jättehungrig och sticker till restaurangen, Levinsky’s, för att få i mig något. Lunchen är en av dagens största besvikelser. 79 spänn är alldeles för dyrt för en lunch av den här typen. Även med Stockholms-mått mätt. Några salladsblad med pasta och kyckling till, några spår av paprika och dressing. Jag kände jag mig lite lätt lurad. Vid bodet hade jag Agnes och Lina från Uppsala, som såg fräscha och pigga ut trots pass på förmiddagen [bild 72].

12:55 Samling utanför föreläsningssalen. Peter Wahlbeck ska föreläsa om “Komisk Finess”, och det verkar vara populärt [bild 73].

13:02 Det blev rätt mycket promenader för mig idag. Ännu en sväng till spinningsalen, där Petter Ehrnvall höll på med sista föreberedelserna innan RPM 30 [bild 74]. Christina, Mia och Hanna satt på samma plats andra spinningpasset i rad [bild 75]. Under förberedelserna råkade Petter ut för ett missöde som jag tror många Les Mills-instruktörer känner igen: det var dvd-skivan som låg i cd-spelaren, och Petter såg lite stressad ut när cd-skivan inte ville bli hittad. Som tur var hade ljudteknikern en bra lösning, och efter en kort väntan var passet igång till George Michaels “Fast love” [bild 76-79]. Jag trodde jag skulle få höra historien om varför Petter är känd, eller ökänd enligt vissa av deltagarna, i Borås, men Petter lyckades avstyra det till ett senare tillfälle. När du ser honom nästa gång, passa på och fråga!

13:15 Jag stöter på Agneta Antonsson och Magnus Ringberg på väg för att kolla in balettpasset [bild 80].

13:26 Tyler Gledhill ledde ett pass som absolut såg ut som balett. Något anpassad för att passa alla, men utan tvekan balett. Det var svårt att få en känsla för passet utifrån, men deltarna hängde med och flera såg ut som om de tränat balett förut.

13:29 Redan i trappan som leder upp till stepsalen hör jag Usher sjunga “Yeah”, och inne i salen är Lina Andersson mitt inne i Stepzante. Det är är medryckande, Lina har en skön kombination av glad energi, norrländsk charm och en rejäl dos go i sig. Vänster sida, höger sida, bakom lådan, framför lådan - både Lina och deltagarna utnyttjade alla riktningar och placeringar kring lådan [bild 81-87].

13:53 Nyvakna Alice med mamma Agneta och Young Ho Kim [bild 88].

13:54 Ragga Jam med Laure Courtellemont avslutas på ett kreativt sätt. Alla deltagarna tar en bekväm plats vid scenen, förutom gänget som ska köra hela koreografin i en final. Killarna är först ut, sedan följer flera grupper av tjejer [bild 89-91].

14:01 Anna Duberg har fått i sig lunch och laddar inför sin core-workshop senare på dagen [bild 92].

14:07 Det är snart dags för Bodypump 57. Stängerna med tillhörande vikter placeras ut på lådorna så att allt är klart när deltagarna kommer in [bild 93].

14:15 Misty Tripoli och hennes team får hjälp av funktionärerna att förbereda danssalen för Spirit Groove [bild 94]. Liksom Yoga Groove körs det här passet helt och hållet till levande trummor. Patricia Moreno ska vara med, liksom ett stort gäng andra [bild 95-99]. Misty presenterar passet innan det är dags att riva loss [bild 100-101]. Det här är ett av de passen som jag har allra starkast minnen från. Misty och hennes trummis Benjamin [bild 102] har hängt ihop i sju år, och deras samspel är tajt. Benjamin är bitvis lika mycket instruktör som Misty. Tillsammans skapar de en tillåtande atmosfär som får deltagarna att kliva långt utanför sina bekvämlighetszoner, och skratta åt sig själva medan de gör det [bild 103-108]. Vad sägs om att först sticka upp rumpan i vädret på ett inte helt osexuellt sätt, innan man trycker ner höften i golvet, trycker upp överkroppen med armarna och skriker “blääääää” så högt man kan? Många satt och tittade fascinerat på, och Marcus Rydberg såg lite förvånad ut [bild 109]. Själv kände jag mig glad och upprymd trots att jag bara tittade på. En av dagens absoluta höjdpunkter, och det vill inte säga lite i samlingen av toppinstruktörer.

14:48 Emma Barry och Petter Ehrnvall inleder rygglåten i Bodypump 57 med supinerad rodd. Energinivån är sanslöst hög, precis som den ska vara i ett rum fullt av instruktörer, och tekniken i frivändningarna är såklart finslipad hos alla läger [bild 110-113].

14:53 Deltagare kommer till Gainomax-montern för att fylla på med energi [bild 114]. Det är trots allt två pass kvar innan dagen är slut. I stora salen kör Peter Friis Nielsen, som verkar vara uppskattad av deltagarna. Som åskådare är det svårt att befinna sig i stora salen på grund av Peters gälla och väldigt högljudda skrik - ett resultat av hög musik och inte fullt lika hög volym på mikrofonen. Jag lyckas inte riktigt få samma bra känsla för Peter som jag fått för de andra instruktörerna hittills. Det känns faktiskt rätt mediokert. Konstigt, då han är populär och har instruerat på Nike-konventet tidigare.

15:01 I spinningsalen sitter ett cykelteam på scenen, och det är såklart Andreas Wester som har på sig ledartröjan. Pulsen ligger stadigt kring 160 för de flesta deltagarna. Andreas låter musiken sköta mycket av snacket, men han har pli på gruppen: när han frågar så svarar alla mangrant [bild 115-116].

15:25 Carita Lesche står och pratar om sin nya bok, “Stark och smidig med Pilates”. Det är en bok med pilatesövningar som utförs på matta, och den verkar vara tydlig med både text och bilder [bild 117]

15:28 Emma och Petter hade fortfarande krafter kvar efter Bodypump-passet. Glädjen, den följde med på köpet [bild 118].

15:45 Niklas Modig börjar sitt pass i stora salen med att leka lite med musiken. Stort och smått, lugnt och rivigt, snabbt och långsamt ingår i uppvärmningen innan passet väl river loss. Välförberedd är han också, käre herr Modig, med koreografin uppkopierad och utlagd framför scenen så deltagarna slipper skriva själva.

16:00 Forza, passet där man tränar med hjälp av träsvärd såg jobbigt ut. Att svinga svärdet med full kontroll på rörelsen krävde sina kvinnor och män, och det gick ömsom snabbt och ömsom långsamt. Raka slag kombinerades med sneda hugg och en del fotarbete [bild 119-123]. Sara var fokuserad och hängde med i svängarna [bild 124-125].

16:24 Jag träffar på en piggare Alice som gärna ställer upp och poserar för lite foton [bild 126-129]. Därefter går jag och Alice och äter godis i SAFE:s monter, och jag kommer på att jag är en dålig barnvakt då jag inte kan säga nej. Följden var att Alice fick rätt mycket godis.

16:38 Emma Nord och Marcus Rydberg står och hänger lite vid cafét [bild 130].

16:43 Josefin, Johanna och Johanna från Onyx i Ulricehamn väntar på en kompis innan det är dags att åka hem. Det har blivit mest spinning idag, och de glada och trötta tjejerna har svårt att välja en enda höjdpunkt under dagen. Andreas Westers “Team trial” var mycket bra, det var de i alla fall överens om [bild 131].

16:54 Patricia Morenos “Intensati” verkar ha berört deltagarna. Det är många fuktiga ögon och gråtmilda instruktörer som lämnar salen, som nu fått ett grönt skimmer då solen gått ner. Tillsammans med marschallerna som brinner på den lilla balkongen utanför blir salen än mysigare och trevligare än den varit i dagsljus [bild 132-134].

17:01 Young Ho Kim inleder sitt pass “Intensive Zen Yoga” med att berätta om tankarna kring passet. Han bad mig tidigare ta mycket foton inne på hans pass, då han ville ha bilder med från sitt första besök i Sverige och jag får ett lysande tillfälle att lyssna på honom samtidigt. Young Ho pratar mycket om närvaro, och vikten av att inte jämföra sig. Så fort man gör det så går man utanför sig själv och tappar närvaro och fokus, något som är lika viktigt i Zen som i Yoga. Han använder händerna mycket i sitt tal och är tydlig, men tonen han använder är en mer vardaglig sådan utan att för den skull ta bort något av stämningen. Det han säger går hem hos instruktörerna. Jag lämnar dem när det är dags att sätta igång, för att inte störa [bild 135-150].

17:13 Många bananer, en hel del Gainomax och en och annan kopp kaffe har gått åt för att hålla ångan uppe idag. Papperskorgarna utanför föreläsnignssalen talade ett tydligt språk [bild 151].

17:15 Fredrik Sjöberg körde sista passet i stora salen. Det var gott om deltagare, och Fredrik imponerade genom att inte prata alls. Tydligt kroppsspråk och bra mimik gjorde att deltagarna både hängde med på koreografi och energiväxlingar.

17:20 I danssalen avslutade Per Markussen dagen, och även här hängde deltagarna med. Per instruerade med charmig halvnorska, och det var kul att se glada miner och många deltagare trots att det var sent på dagen [bild 152-154].

17:22 Uppe i stepsalen hittar jag Anna Duberg ståendes på ett ben, med överkroppen framfälld, ena benet utsträckt bakåt och armarna utsträckta åt sidan [bild 155]. Det hade kunnat bli ännu jobbigare, och det blev det när Anna la på knäböj från denna position. Det handlade om core, och nästa övning ställde krav både på balans och bålstabilitet: att stå på knä och sedan lyfta ett ben åt sidan så man bara stod på ett knä.

17:31 På väg till garderoben lyckas jag än en gång bli imponerad av Fredrik Sjöberg, som får deltagarna att tjoa och vissla utan att han själv pratar. Det är tydlig kommunikation med kroppen. Det är med en skön känsla jag tar ut min jacka ur garderoben och åker hem. Imorrn är ännu en dag …

Vad tyckte du om lördagen? Lämna en kommentar med hjälp av länkarna nedan. Eller läs fortsättningen från söndagen.

Häromveckan åkte jag tunnelbana och såg annonsen
på bilden intill. “Nå din målvikt före sportlovet!” lyder rubriken, och såklart blev jag nyfiken. Det är ett rätt saftigt löfte, framförallt som de inte har någon aning om hur mycket eventuell övervikt en potentiell kund kan tänkas ha.

“Utan hunger, mirakelpiller, tidskrävande ansträngningar eller kirurgiska ingrepp” lovar texten sedan, och jag blir ännu mer nyfiken. Vad kan det vara?

Ett besök på deras webbplats avslöjade att det är samma koncept som Bailine - elektrisk stimulering av musklerna - fast i annan förpackning. Frågar du Bodyslim, som de kallar sig så är det säkert milsvid skillnad. Sanningen är att det är lika effektivt som Bailine, det vill säga nästan inte alls. Elektrisk stimulering av muskler kan användas i massagesyfte, för återhämtning eller rehabilitering - men någon större effekt på muskelmassan hos en normal person blir det inte. Och att nå sin målvikt på 8 veckor om man är kraftigt överviktig låter för bra för att vara sant.

Det är med viktminskningskurer som det är med affärer: låter det för bra för att vara sant, så är det just det. För bra för att vara sant.

Vad?
KTH-hallen anordnar för tredje gången ett spinningkonvent. Instruktörerna är Mats “Kalix” Jonsson, Danne Benamram och Elisabeth Samuelsson.

När?
Lördag den 18 februari 2006

Var?
KTH-hallen, Stockholm

Mer info: KTH-hallens hemsida

Vad?
Inspirationsdag med danspass. Förutom Henrik Bramsved och Fernando Brito så kommer Michelle Broman-Ek, som vann Floorfiller att instruera.

När?
Lördag den 11 mars, 2006

Var?
Atlantis Spa, Jönköping

Mer info: AerobicWeekends hemsida

Vad?
En samling föreläsningar som rör vår hälsa, vårt välbefinnande och vår livsstil. Föreläsarna är bland andra Babben Larsson, Kjell Enhager och Tina Thörner.

När?
Tisdag den 16 maj, 2006, 09:30 - 17:00

Var?
Lorensbergsteatern, Göteborg

Mer info:
Arrangören, Lära för livets, hemsida

Vad?
En samling föreläsningar som rör vår hälsa, vårt välbefinnande och vår livsstil. Föreläsarna är bland andra Babben Larsson, Kjell Enhager och Tina Thörner.

När?
Onsdag den 17 maj, 2006, 09:30 - 17:00

Var?
Oscarsteatern, Stockholm

Mer info:
Arrangören, Lära för livets, hemsida

Vad?
Cykelkonvent, en hel dag med bara cykelpass för dig som är cykelinstruktör. Instruktörer är bland andra Slatco Sterzenbach, Monica Björn och Matthew Griffiths. Även föreläsningar och pre-convention.

När?
Lördag 25 mars 2006 (pre-convention fredag 24 mars)

Var?
Kristinedals Träningscenter, Göteborg

Mer info: Millennium cycling convention

Ibland stöter jag på saker som jag gärna vill skriva om, men som inte riktigt passar sig på en blogg som rör friskvård i allmänhet och friskvårdsbranschen i synnerhet. Till exempel asylkineser, skådespelar-kön, produktplaceringen i OC eller Brokeback Top Gun. Därför har jag numera en blogg av mer privat karaktär, där jag är mitt alter-ego: Åsiktstorpeden.

Meddelas endast på detta sätt.