Rapport från SAFE:s danskonvent Ginger & Fred
05 november 2005 · Allmänt, Friskvårdsbranschen · Av: Micke
Det var ett lite annorlunda, men väldigt spännande konvent som ordnades av SAFE i deras lokaler på söder.
Annorlunda, därför att flera av passen leddes av lärare och inte instruktörer, och deras sätt att jobba med gruppen och koreografin skilde sig markant från en instruktörs sätt. När man som instruktör leder ett pass är träningseffekten viktig - man rör sig i princip hela tiden, och utlärningen går i ett. Man jobbar oftast med åttor, oftast på heltakt, och nästan aldrig med enbart musiken utan någon som helst hänsyn till takten. Lärarna fokuserar mycket på känsla och attityd i rörelserna, och det är något jag lärde mig massor på. Dessa koreografier var kanske inte så användbara ur gruppträningssynpunkt, men de var inspirerande och roliga.
Hela organisationen kring konventet kändes smidig. Både incheckning, lunch och pass fungerade bra. Ett plus för ljusen som ledde vägen ner för de två trapporna till SAFE:s lokaler, de kändes välkomnande en gråmulen allhelgonaafton som denna.
Jag hade valt:
Jazzfunk med Caroline Nilsson
Street/jazz med Sabina Dalfjäll
Hip Hop med Robert ‘Shipy’ Szczypinski
Streetbeat med Åsa Fornander
Streetdance Mix med Thomas Benstem
Carolines pass satte standarden för dagen. Kul och jobbigt. Caroline visade ett proffsigt sätt att hantera de små missödena med musik och stereo. Ofta kan såna saker göra att man tappar en del energi och fokus, men Caroline är så charmig så hon vann mest på det. Koreografin var definitivt jazzfunk. Rolig jazzfunk!
Sabina Dalfjäll fokuserade på musiken, och alla där kan intyga att det var en utmaning att inte kunna räkna in rörelserna, man var helt och hållet utlämnad till musiken. Här gav många upp och gick, vilket jag tycker är synd. Även om man inte fick många rätt så är det definitivt ett annorlunda grepp att helt och hållet låta själva musiken och inte takten styra. Mycket roligt pass, det var enormt tillfredsställande när man satte (några av) rörelserna.
Shipy körde pojkbandsstuk hela vägen, och jag tror att det här var ett av de mest bejublade passen. Koreografin var gjord till New Kids on the Blocks “Step by step”, komplett med intro och många running man-steg. Höjdpunkten kom när den sen visade sig vara gjord för en duo. Alla parade ihop sig två och två och lekte pojkband för fulla muggar. Och älskade det, jag var inget undantag. Inte publiken utanför (!) heller.
Åsa Fornander hade en av de otacksammaste tiderna. Passet efter lunch brukar fungera hyfsat eftersom folk fått i sig mat och kroppen kommer igång efter lite uppvärming. Men två pass efter lunch är lunchenergin förbrukad, hjärnan och kroppen trötta efter de pass man kört och det krävs mer energi för att bara hänga med än det skulle ha gjort om man var fräsch. Ansikten med koncentrerade miner ler inte så mycket, men Åsa var en hjältinna som log och körde på - och fick några av deltagarna att göra en bakåtkullerbytta i koreografin.
Thomas Benstem, också han med lärarpedagogik istället för instruktörsdito fick deltagarna att vråla som vore de galna. Det var ett intressant och fungerande sätt att frigöra lite mer energi när man kände att både hjärnan och kroppen inte hade mycket att ge. Koreografin hade grymt skön streetkänsla, det enda som saknades för min del var det där flytet som Thomas och några av de andra deltagarna hade.
Jag skulle ha varit med på finalen, Nike Rockstar Workout Sol också, men kroppen och huvudet sa ifrån. Jag var en inspirerad, glad och slagen hjälte som gick hemåt efter dusch och ombyte. Jag ser fram mot mitt aerobic dance-pass imorrn!
Var du på Ginger & Fred? Vad tyckte du? Lämna en kommentar!

Bloggen