UPPDATERAD Det var många trötta men lyckliga deltagare som gick hem från Idrottshögskolan igår, där Les Mills hade sitt andra stora konvent: Super Saturday. Inte minst jag.
Strax efter 8 på lördagmorgonen kom jag till Idrottshögskolan, där det redan samlats massor med instruktörer. Incheckningen gick snabbt och enkelt, garderobskön var något längre. Överlag var det en bra organisation kring evenemanget, där man fick hämta lunch när man ville, kunde checka ut material när som helst under dagen och man fick välja pass och föreläsningar helt efter hjärtans lust.
Jag började med Magnus Ringbergs pass. Magnus Ringberg är inte bara en av Sveriges bästa instruktörer, han är en av världens bästa. Hans pass var ganska långt från ett traditionellt aerobicpass, det var en lek med olika musikstilar och olika sätt att röra sig. Afro, jazz och bugg var tre av många stilar som Magnus guidade oss igenom i. Ett otroligt pass i världsklass, och ett passande sätt att börja en dag som skulle innehålla fler liknande upplevelser.
Innan Philip Mills officiellt inledde dagen körde Olly Fata, Nic Farmer, Petter Ehrnvall med förstärkning av några andra talanger en traditionell maori-ritual kallad “haka”. Det var en rätt mäktig show som påminde om att maorierna var krigare.
Ulf Nilssons föreläsning var det enda som inte höll måttet den här dagen. Ett misch-masch av någon slags spiritualism och kvasiintellektuella plattityder levererade med en känsla av att det inte är budskapet som är det viktiga, utan att Ulf får stå på scen. Det fanns människor som fick ut något av Ulfs föreläsning, men att ge honom stora scenen under invigningen? Nja, då hade det varit bättre med någon annan av föreläsarna.
Ulf Nilsson var bara en tillfällig svacka, för sedan var det dags för Bodycombat 26. Olly Fata inledde, och till allas förtjusning dök Rachael Newsham, en av huvudkoreograferna, upp på scen efter uppvärmingen. Dessutom fick de sällskap av tre svenska instruktörstalanger på scen, och passet blev som en kvartals-dvd: jobbigt, roligt och en skön show. Och jodå, Rachael är precis lika cool i verkligheten som hon är på kvartalsfilmerna.
Bodycombat-passet följdes av en snabb dusch, andra för dagen trots att klockan knappt slagit lunch, och sedan premiären för passet som många väntat på: Bodyjam. Gandalf Archer och Misty Tripoli bjöd på en upplevelse jag sent ska glömma. Bodyjam är dansant, upplägget är pedagogiskt och enkelt att följa och framför allt så är passet jobbigt. Mycket jobbigt till och med. Att det var jobbigt kände jag först efteråt, tack vare att Gandalf och Misty gjode passet inte bara till en bra träningsupplevelse, utan också till en grym uppvisning. Och musiken sen! “Sjukt bra” är den ganska rättvis beskrivning. Bodyjam kommer bli en hit som pass betraktat.
Ytterligare en uppvisning följde på Bodyjam-passet. Den här gången var det hela Les Mills-gänget som visade upp vilken bredd Les Mills har i sina pass. Snyggt gjort, framförallt tycker jag att RPM-grabbarna gjorde ett bra jobb. Att sitta på en cykel är inte så jätteupphetsande att titta på, men publiken satt som klistrad.
Stora scenen intogs därefter av Sandro Costa och Anna Paringer som ledde deltagarna igenom Bodybalance 31, samtidigt som Olly Fata körde RPM 29. De som varken var intresserade av Bodybalance eller RPM kunde köra Bodycombat-challenge, ett pass som var jobbigt att bara titta på.
Bodystep 62 bjöd på en hel del roliga steg, även om Sandro Costa som instruktör betraktat var något av en besvikelse. Nu ska jag erkänna att han hade en otacksam tid - näst sista passet på en lång dag, och dessutom låg ribban högt på instruktörsfronten: Magnus Ringberg, Gandalf Archer, Misty Tripoli, Rachael Newsham som gästpresentatörer plus det vanliga Les Mills-gänget som också är riktigt bra. Sandro nådde alltså inte hela vägen upp. En annan faktor var språket, Sandro instruerade på ett språk han förmodligen inte är så van med (engelska) och tenderade att upprepa sig och var nog själv inte alltid klar med varför han sa “Hey you”. Under styrkelåten kände jag att jag ville kasta min stepbräda på honom om han sjöng “I want to see you Bodystep” när Ciara sjunger “I want to see you 1, 2 step” en gång till efter den tredje gången.
Otacksam tid, det fick också Petter Ehrnvall, Oscar Nilsson och Fredrik Andersson när de körde det sista passet för dagen: Bodypump 56. Men de lyckades charma deltagarna och pusha oss till att göra vårt bästa. Jag var förvånad över att jag stod på benen efter benlåten, med alla halvor den innehåller, och ännu mer förvånad blev jag när jag plockade upp stången inför utfallslåten istället för att köra utan.
En insikt jag fick den här dagen var att Les Mills har en fantastiskt hög nivå på sina instruktörer. Inte bara de internationella, även det svenska gänget ligger mycket högt. Nu när de kört sitt konvent för andra gången har de också placerat sig på kartan som det viktigaste konventet under hösten.
Jag tog ett gäng bilder, och kommer posta dem så fort jag hinner. Men nu ska jag in och köra Bodystep - och gissa om jag är inspirerad?
UPPDATERING: Bilderna finns nu postade, läs mer här.