Ica-kuriren skriver om träningsanläggningar, avtal och utbud. Självklart är det de största anläggingarna som jämförs (SATS, WorlcClass, Friskis&Svettis och Nautilus) men i artikeln ges generella råd till personer som vill börja träna.
Det tråkiga är att själva inställningen i artikeln är lite Råd&Rön-fientlig. Man försöker hålla en Sverker-ton, saklig och insatt, men där Sverker för det mesta har en gedigen research bakom sin retorik har artikelförfattaren här på sin höjd ett träningskort. Texten antyder bland annat att träningsanläggningarna är oärliga och lurar kunden, här är några exempel på formuleringar i artikeln:
[…] Förutom årsavgiften på flera tusen kräver många företag dessutom en inträdesavgift eller medlemsavgift innan man ens kan börja träna. Man garanteras heller inte plats i gruppträningspassen. ”Vi har inte råd att hålla platser öppna”, försvarar sig träningsföretagen. […]
Här har artikelförfattaren överhuvudtaget inte satt sig in i hur gruppträning fungerar. Vid lite närmare efterforskning hade det visat sig att det dels skulle vara väldigt dyrt att vara garanterad plats på ett pass, och då pratar vi om ett enda pass. Vi kan för skojs skull göra en jämförelse mellan SATS, som erbjuder bland annat olika danspass, och Danscenter, där man kan gå på danskurser. Bägge två innebär dansträning - ena mer i kursform. Danscenter har du en fast plats på ett pass, SATS får du i mån av plats gå på alla pass. Danscenters pris: 2000-2500 kronor per för höstterminen (ca 4 månader) beroende på pass, svårighetsgrad och längd. SATS pris för fyra månader (sverigekortet med träningsrätt på samtliga anläggningar): 2600 kronor. Därtill kommer problematiken med att få tag på bra instruktörer som vill köra pass som kanske har tre deltagare för att resten av dem som har garanterad plats inte dyker upp.
Jag förutsätter att artikelförfattaren inte blandat ihop garanterad plats med bokningsmöjlighet, för bokningsmöjlighet är till syvende och sist inte mer eller mindre rättvist än drop-in-principen som används på de flesta anläggningar.
[…] Ibland erbjuds ett gratis provträningspass men lika ofta kan det kosta från 50 till 150 kronor. På så sätt övertygas kunden om att en månadskostnad på 500 kronor är billigt för att i princip kunna träna hur mycket och hur ofta som helst. […]
Stycket antyder att 500 kronor i månaden är dyrt för träning. Det är intressant att man tar en av de högsta månadsavgifterna utan att sätta det i relation till vad man får. De få anläggningar som tar runt 500 kronor i månaden har i de flesta fall ett gediget utbud av gruppträning och styrketräning för att inte tala om att ha generösa öppettider.
[…] Ungefär så kan det låta när träningsföretagen lockar nya kunder. Vad de talar tystare om är att man måste binda upp sig i minst ett år, och att man oftast måste fortsätta betala även om man flyttar, skadas eller blir sjuk. […]
Ovanstående är första stycket i brödtexten, och här har man delvis rätt: det borde erbjudas alternativ som innebär att man inte behöver binda upp sig på ett år. Månadskort och halvårskort till exempel. Men artikelförfattaren vill inte bara ta bort bindningstiderna, i texten ifrågasätts samtidigt de existerande priserna som höga. Just bindningstiden sänker priset, och jag är säker på att flera kedjor och anläggningar skulle kunna erbjuda kortare tids träning - till priser som få skulle vara beredda att betala.
I pappersvarianten av tidningen har man också en lista över kedjor och däri finns också branschorganisationen FRISK med. Här ser man ytterligare ett exempel på att skribenten är oinitierad och gjort en research som inte håller för den som har branschkoll. Det hävdas att det är FRISK som ger ut Kropp & Hälsa, när FRISK endast nämner ett samarbete där man ska synas mycket i Kropp & Hälsa på sin sajt. Dessutom kan man fråga sig hur mycket branschorganisationen existerar, när senaste livstecknet på deras hemsida är från 17 februari, och senaste utlagda protokollet är ännu äldre.
Det är tråkigt att en så pass respektabel tidning som Ica-kuriren anlitar skribenter som levererar så här halvdant material, både för konsumenterna och för friskvårdsbranschen. Konsumenterna för att de blir ilurade att tro att man kan få både generösa öppettider, stort utbud och ohållbart låga priser. Dessutom utan bindningstid. Friskvårdsbranschen för att den har problem, och den behöver granskning. Men när granskningen är oinsatt och innehåller faktafel så är det lätt att avfärda kritiken som osaklig.
Digital variant av artikeln i Ica-kuriren